De gamla och de fattiga

Isabella stannar ofta upp på gatan och stirrar på gamla och mindre bemedlade kineser. Hon drar sig inte för att gå fram till dem och klappa dem lite fint på armen eller göra en "Silvia-vinkning" på avstånd. Hon är mycket bekymrad över deras tillstånd och tycker vi ska ge dem saker. "Gamla är det synd om, mamma." Vi försöker förklara att det inte alls är så och att man kan vara nöjd och glad FAST man har kommit till åren. Tiggare vill hon överösa med pengar och stannar gärna till och tittar en stund på dem. Vi förklarar att vi hellre ger till de som anstränger sig för att tjäna pengar, som tex den lille cykelmakaren som lagar punkteringar för 1 kr. Jag ger honom gärna en extra slant för att han kämpar för att få en inkomst. Detta är inte så lätt för en 5-åring att förstå och vi pratar dagligen om de gamla och de fattiga. Att detta är två skilda begrepp tycks Isabella inte förstå. Blir spännande att se om hon kommer tycka synd om mor- och farföräldrar när vi snart kommer hem igen och om det ska klappas på dem också?!

Denna krumma tanten hade drivit upp små plantor som hon sålde på gatan. Synd om henne? Ja, om vi frågar Isabella. Men gumman såg faktiskt ganska nöjd och stolt ut när hon visade upp sina egenodlade blommor för en nyfiken kund.