Sawai

I söndags vidgade vi våra vyer och åkte tåg 1,5 timme rakt västerut för en heldag i lilla staden Sawai. Än så länge har vi knappt kommit utanför Tokyos stadsgräns utan haft fullt upp med att se oss omkring på hemmaplan. Minako, en japansk väninna till Marcels bror, tog oss med på en vandringstur längs floden samt ett besök på ett sake-bryggeri. Det var härligt att komma ut ur enorma Tokyo och röra sig i naturen ett tag.

Vi fick en guidad tur på bryggeriet - på japanska. Efter mina tre japanska-lektioner var jag tyvärr inte riktigt mogen att ta till mig den information som gavs men det gjorde inte så mycket. Det bjöds på provsmakning efteråt och för att hänga med på det behövs inga större språkkunskaper.

Sumo

Svulstiga, bleka och så gott som nakna kroppar. Perfekta, slickade samuraj-frisyrer som avslutas med en knut på toppen. Allvarliga ansikten och stenhård konkurrens. Dofterna nere i ringen vill jag inte ens tänka på... Nu snackar vi sumo på högsta nivå! I lördags var vi på Tokyo Grand Sumo Tournament där eliten tävlade i denna traditionella nationalsport. Den har sitt ursprung i shinto-religionen och bygger på ritualer och ceremonier som utgör grunden än idag. Jag hade ingen aning om hur det gick till men reglerna visade sig vara rätt lätta: den som först nuddar mark med något annat än fötterna eller hamnar utanför ringen har förlorat. Enkelt! Varje match varade i genomsnitt i 10 sekunder så det gällde att hänga med.

Killarna under öppningsceremonin.

Sumohallen är jättestor och här pågår mästerskapen i 15 dagar. Vi kom på den 14e då det börjar närma sig final och stämningen var på topp, framför allt under den sista timmen. Köttbergen tävlar hela dagarna, de lägre rankade tidigt på dagen och inte förrän på kvällen stiger de bästa upp på mattan. Då hurrades det i hallen minsann!

Redo för start.

Inför varje match stampas det i mattan för att skrämma bort onda andar.

Var tvungen att klämma in en närbild på dessa läckra bakdelar. Det finns nån av varje sort, nån är lång och nån är kort, nån är stark och nån är svag men ingen är precis som ... jag?

Tyfon på frammarch

Regnet piskar mot takrutorna och det har börjat blåsa upp rejält. Tyfonen Roke är på ingående och drar just nu in över Japan söder ifrån. Barnens skola är inställd eftersom man tror att det kan bli problem med transporter senare under dagen. Vi har hållit oss inomhus och väntar med spänning på att få uppleva vår första tyfon. Nainai och Yeye är här och sällskapar med oss och ska stanna i Japan totalt 4 veckor. Hoppas vi alla slipper uppleva fler naturfenomen framöver.

I söndags var det långt ifrån tyfonvarning då vi besökte det lugna Meji-området. Svetten lackade och först igår sjönk temperaturen till humana 25 grader. Vilken befrielse.

Karaoke

I dag var det jordbävnings-övningar på skolan. En fejkad katastrof iscensattes och föräldrarna fick sedan möta upp sina barn på den gemensamma upphämntningsplatsen i parken. Tillsammans med familjen Sunemark, Ayomi och hennes Noa promenerade vi till nöjesstadsdelen Roppongi där vi åt lunch och förberedde oss på eftermiddagens höjdpunkt: karaoke!

Vi hade lyssnat in oss på en hel del låtar på Spotify under veckan som gått för att kunna göra ett värdigt framträdande. Tyvärr fanns nästan inga av de hitsen i karaokemaskinens register så det blev till att köra de få sånger barnen kunde om och om igen istället. Hetast visade sig VM-låten från Sydafrika vara (något de diggat till på skolan, jag hade aldrig hört den). Stark 2a blev "We will, we will rock you" med Queen och sen kom en slagdänga med 90-talsgruppen Aqua. Härlig kombination!

Inpyrt, rött bås där det nog går livat till om nätterna! Flera rum var bokade redan kl 2 på eftermiddagen och seriösa sångröster hördes ut i korridoren.

Det fanns bara två microfoner i rummet så det blev till att improvisera för att undvika bråk. Irma fattade genast en bananbox och de andra som inte sjöng fick nöja sig med ballonger. Om inte annat så gick de utmärkt att fäktas med.

Micken var alldeles blöt på slutet eftersom inga av barnen tycktes fatta att den skulle hållas en bit från läpparna. Här ses Massimo göra ett rejält undantag.

En kul eftermiddag som måste göras om snart igen! Kanske kan vi få med farmor och farfar som anländer redan imorgon?

Feeling hot, hot, hot....

Medan jag höll på att förgås av värmen i lördagskväll fanns det de som inte tycktes det minsta berörda av hettan. Runt knuten mötte vi ett glatt gäng shinto-buddister som kom dansande gatan fram bärandes på ett mobilt tempel. Det var en av många små högtider som firades och de lokala församlingarna runt om i stan visade upp sina skinande mini-tempel. Trevligt!

Helgen var lugn. Efter en rivstart med skola och jetlag behövde vi sova ut. Att man dessutom håller på att klibba ihjäl så fort man lämnar huset bidrar inte precis till aktivitet. Vi gjorde ett försök och åkte till Ueno för att titta på lotus i lördags men det var inte vidare trevligt. Jag blir till ett monster i värmen och de stackars barnen orkar ingenting. Men Marcel - han trivs!

Något att se fram emot

Det är skönt att vara på plats i Tokyo efter en lång och kravlös sommar. Vi har slappat sedan midsommar så det är hög tid att ta tag i vardagen och återgå till rutiner igen. Kanske var detta mitt sista, ändlösa 2,5-månaders sommarlov (som icke pensionär)? Förhoppningsvis jobbar jag i Flädie Trädgårdsbutik om ett år och kommer inte längre se röken av långa sommarsemestrar. Men det gör inget, för jag har haft det så bra de sista åren. Denna sommaren har Gitte och jag planerat, drömt och spånat på vår nya affär i timmar, ja dagar, och lite jobbigt känns det att lämna henne kvar med allt genomförande. För till våren drar det igång och det ska bli så spännande!

Massimo 6

Massimo verkade inte ett dugg bekymrad över att vi bara hade tre ljus att sätta i tårtan på kalaset i lördags. Han var nog mest nöjd över att mormor gjort en "äpplakaga" efter önskemål. Eftersom jag varit i Stockholm ett par dagar fixade Stina middag i dubbel bemärkelse: avsked- och födelsedagsfest. Vi lämnade ett underbart varmt Sverige i söndags för att landa i ett ännu varmare och fuktigt Tokyo tidigare i dag. Det märks att barnen börjar bli stora för det är inte längre något mecka att flyga med dem. Jag undrar om inte jag var den som sov mest på planet denna gången? Och toalettbesöken sköter större delen av skaran nu själv. Underbart!

Årets hit: ninja-lego. Äntligen har Massimo upptäckt denna suveräna leksak som han aldrig tidigare fastnat för. Kanske finmotoriken utvecklats tillräckligt för att klara av annat än duplo nu... Han är ju trots allt 6!