Den första helgen

För oss som är vana vid grådiset i Peking känns det som om vi rest 3 månader framåt i tiden. Till våren! Jag vill ut, ut, ut och njuta av sol och blå himmel. Eg är det vinter här och det snöade faktiskt lite i söndags, men kylan är inte hälften så rå som i Peking. Vi bestämde oss för att se oss lite omkring och åkte till det Kejserliga Platset för att rasta barnen. Man fick inte gå in på området men grusplanen utanför fungerade perfekt som lekplats.

Söndagsutflykten gick till Yoyogiparken. Vi fick riktiga urskogs-vibbar när vi gick genom det (trots årstiden) prunkande området. Här kommer det bli fint när löven slår ut! Jag tycker det känns så med hela Tokyo, att när våren väl kommer på riktigt så kommer staden bli en enda blomstrande oas. Överallt finns det körsbärsträd planterade och det kommer bli så fint, så fint när de slår ut!

Mitt i Yoyogiparken ligger Meiji-helgedomen som är Tokyos viktigaste shintohelgedom. Här är det poppis att köpa amuletter och spådomar inför det nya året och man kunde mot betalning hänga upp sina önskningar skrivna på träbitar runt ett stort träd. Vi såg flera brudpar i traditionella kläder som minglade runt på tempelområdet och platsen verkar vara ett hett giftasställe. Synd att man redan är gift... en sådan vit luva skulle inte vara helt fel...

Byrån

När vi kom till Tokyo blev vi inackorderade på ett lägenhetshotell i Shinagawa som kallas för Byrån. Det är en pytteliten 2a med minikök, sängar, tv, tvättmaskin mm utrustad för 4 personer. Jättefint och smidigt om det inte vore för de dryga böterna om man så bara gör ett litet märke på de vita tapeterna eller råkar spilla något på heltäckningsmattorna som löper genom hela huset. Att vistas här med tre barn är inte precis det ultimata, speciellt inte när en av dem är magsjuk. Massimo har fått feber och det var på håret att han hann ta sig till toaletten i natt fär att undvika en smärre katastrof. Både jag och Marcel låg på helspänn resten av natten och väntade på att nästa barn skulle insjukna. Peppar peppar... Idag har jag alltså inte kunnat lämna vårt kryp-in eftersom Massimo ser demoner och är fullkomligt däckad. Tjejerna är uttråkade och klättrar på väggarna och Irma har ägnat halva dagen åt att pyssla med Byråns dammsugare. Vi andra har spelat Uno medan solen strålat utanför fönstret och det är vår i luften. Att komma från kalla och gråa Peking och mötas av detta underbara väder känns befriande. Allt är så rent och fint och jag vill bara ut och andas frisk luft. Lägenheten lutar just nu mer åt det unkna hållet...

Imorgon ska vi ut och titta på hus och lägenheter igen. Var iväg hela dagen igår men fastnade inte riktigt för något av det vi såg. Hoppas nu på friska barn och ett väntande drömhus så att vi snart kan flytta in i ett eget hem.

Bye, bye Beijing!

Sista helgen i Peking blev jättefin. Vi överlämnade lägenheten på fredagen och bodde på fint hotell de resterande 3 nätterna. Efter flera dagars packande, plockande och städande var det skönt att räcka över nyckeln till hyresvärden och det kändes inte alls så vemodigt som jag hade trott när vi för sista gången promenerade genom vårt område. Barnen vinkade ajö till Olle och Petter, våra trogna kvartersankor som hängt i ett tag nu, och Zhang ayi fick ett par rejäla kramar. Vi passade på att besöka de godaste matställena en sista gång, bara tog det lugnt och packade om vårt bagage ett par gånger. Med 6 resväskor, en barnvagn och en massa handbagage tog vi sen en minibuss till flygplatsen tidigt i måndags morse.

Utsikt från hotellrummet över 3e Ringvägens lördagstrafik. En jämn massa rör sig långsamt fram på vägarna. En av sakerna som gjorde valet att lämna Peking enklare.

Lektion i jiaozi

Det kinesiska nyåret, år 2011 med en kanin i täten, närmar sig snabbt och vi fick en grundlig lektion i hur man rullar storhelgens läckerbitar av Jills Ayi. Hon tog det hela på stort allvar då hon självklart tycker hennes egna jiaozi är de godaste i Peking. Hon visade stolt upp sina kok-konster och resultatet blev jättegott! Vi får se om det kan bli något knådande i vår lilla Tokyo-servicelägenhet framöver.

En liten guldklimp...

Nan Shan

Vi hade tänkt att åka till skidbackarna i Nan Shan på nyårsafton men pga vädret blev det ett besök i den olympiska simmhallen som byggts om till vattenland istället. Några dagar senare blev lyckligtvis vädret bättre så Marcel tog ledigt och vi åkte iväg för att för första gången låta barnen prova på slalom. Och Marcel! Han håller sig som bekant endast till snowboard men hade svårt att hitta skor i passande storlek och fick därför snällt trycka ner fötterna i ett par pjäxor.

Barnen fick 2 timmar med var sin lärare och efter den introduktionen susade de obehindrat ner för backarna. Det var ingen väldig lutning precis, men de slog iallafall sin far med hästlängder.

Vi tyckte Irma var för liten för skidåkning så hon fick snällt sitta och titta på nere vid liften. Jag försökte mig på ett åk med henne i sele på ryggen men det kändes allt för riskabelt om jag hade trillat. Hon får helt enkelt vänta ett år till, för alla var överens om att detta är något vi måste göra flera gånger!

Peking opera

I början av året ordnade min skola så att gamla och nya elever fick komma på en liten lektion om Peking opera. Fröken Vivi stod för musiken och bjöd på (i mitt tycke) gnällig musik från en dator med burkljud. Efter att sången spelats så där ett 30-tal gånger blev den till slut faktiskt rätt bra. Den satte sig på samtliga familjemedlemmars hjärnor och nynnades till förbannelse resten av dagen.

Roligast var att måla sådana masker som operasångarna bär. Röd gubbe var lika med krigsgubbe och alltså fick det bli en sådan för Massimo.

Vi avslutar...

Vår vistelse i Peking börjar lida mot sitt slut och om en vecka kommer flyttgubbarna för att packa ihop vårt nuvarande liv. Det som för drygt 2 år sedan bestod av 6 kbm har under de senaste veckorna växt till 45. Vi har fått handla oss ett helt nytt hem att sätta upp i grannlandet och nu är det bara en liten detalj som kvarstår: själva huset! Men vi hittar säkert något när vi väl är på plats.

Det är med blandade känslor vi lämnar Peking. Mest känns det positivt och jag tycker det ska bli jättespännande att få se en ny stad, kultur osv. Barnen har kommit in på den skolan vi gillade bäst så för dem blir det säkert också bra. Marcel ställer in sig på längre arbetsdagar och gav mig en "elektrisk massör" i julklapp. För ensamma hemmakvällar. Jo man tackar!

Bloggen är bockerad (igen) och om inga under händer så återkommer vi från Tokyo nästa gång!