Kung fu

Massimo har börjat på kung fu. Varje tisdagseftermiddag har eleverna på skolan "fria aktiviteter" och fast att han eg var för ung (han går i dagisklassen) lyckades Massimo knycka den sista platsen i kung fu-gruppen. Efter första träningen förklarade han bestämt att han tänkte sluta, men nu när han fått sina fina kläder har han ändrat sig och kan tänka sig att prova ett tag till. Kung fu betyder ungefär "skicklighet genom hårt arbete" och i Kina används uttrycket inte bara för kampsporten utan generellt för att visa att någon är väldigt målmedveten, skicklig och ständigt strävar efter att bli bättre inom ett visst ämne. Det kan man inte precis säga att Massimo är när det gäller kampsporten. MEN - när det gäller husets nya wii-spel så är han oslagbar! Eller snarare manisk på ett skrämmande sätt. Totalt uppslukad och avskärmad från verkligheten tar han varje chans att placera sig framför tv:n och försvinna in i något spel. Imorgon åker vi på semester, UTAN spel, och det ska bli så skönt, så skönt!

Månhelg

Sällan har vädret varit så fint och luften så ren som under månfestivalen denna onsdag till fredag. Solen har strålat dagtid och fullmånen på natten. Skolor och många arbetsplatser har hållt stängt och alla verkar ha njutit av ledigheten. När det för en gångs skull är smoggfritt och klart väder passade vi på att åka upp i ett av stadens TV-torn för att titta på staden från ovan. 230 meter upp i luften i en roterande restaurang (med halvtaskig buffé) imponerades vi av utsikten. Det är ingen liten stad vi bor i...

Bredvid TV-tornet ligger "Under Water World", ett akvarium i mindre skala. Fina fiskar och sjöjungfrur sågs simma runt i bassängerna.

Baksidan av denna ledighet är att den missade arbetstiden måste tas igen och detta görs på helgen. Alltså är lördag och söndag jobbdagar, vilket jag inte riktigt förstår poängen med. Vad är det då för mening att vara ledig?

Skolstart

I onsdags besökte jag barnens nya skola Daystar för första gången. På torsdagen fick de komma på intervju och på fredagen var det dags för skolstart. Snabbt och smidigt! Skolan är tvåspråkig, halva dagen traditionell kinesiska och halva dagen engelsk undervisning enligt montisorripedagogiken. Här finns barn mellan 3 och 12 år och det känns trivsamt och bra. Isabella har börjat i klass 1b och trivs redan jättebra då hon fått en massa nya kompisar. Hon är så stolt när hon iklädd sin nya skoluniform konkar hem den överfulla skolväskan med läxor. För på kinesiskatimmarna är det korvstoppning som gäller! Som tur är kan Marcel hjälpa till på kvällarna för jag förstår ingenting. Inte ens matten, då jag inte ens kan läsa instruktionerna. De håller just nu på med grunderna i geometri (något jag har för mig att jag själv lärde mig först på mellanstadiet) och bara de kinesiska namnen på de olika formerna känns nästintill omöjliga att plugga in. Då är engelskaläxan betydligt enklare. Små berättelseböcker på ca 10 sidor att läsa vid läggdags.

Massimo har börjat i dagisklass och redan fått beröm för att han är så duktig.Han hade tydligen bra förkunskaper med sig från förra skolan och har redan fått nya kompisar. Kl 7.30 kommer skolbussen och hämtar strax utanför vårt hus. Det tar ungefär en halvtimme att ta sig dit och skolan börjar 8.10. Tre dagar i veckan hämtar jag dem vid bussen kl halv 5 och de andra två dagarna har de fria aktiviteter och kommer inte hem förrän halv 6. Det är långa dagar för de små, och Massimo har redan börjat utnyttja bussresan till att ta sig en lur.

Barnen utanför grindarna till skolan efter intervjun. Och visst ser de glad ut att äntligen få börja skolan!

Back on track!

Efter en härligt lång sommar i Sverige (utan varken kamera eller internet-uppkoppling i hemmet) är vi nu tillbaka i Peking. Det blev nästan som en nyförälskelse att återse allt igen! Skönt sommarväder med ljumma kvällar, lägenheten luftig och modern, maten något annat än det man ätit under drygt 2 månaders tid nu, vakten vid grinden gladare än någonsin och ja - allt kunde varit toppen om det inte varit för barnens "skola eller inte skola". Planen på att ha dem hemma i ytterligare ett par månader måste nog dessvärre ändras om vi inte ska kväva varandra totalt här hemma (mest jag då...). Eftersom vi lämnade vårt gamla dagis med buller och bång, då jag tydligt förklarade att vi minsann inte tänkte stödja deras fula rävspelande, kändes det inte så muntert att behöva be dem att ta tillbaka Massimo igen, om så bara för en kort tid. Men med tanke på att det skulle bli mindre omställning för honom och smidigt för mig att enkelt kunna promenera till lämning och hämtning så bestämde jag mig till sist för att krypa till korset. Jetlagad och med barnen i släptåg sturskade jag upp mig och gick dit i fredags. På vägen mötte jag två andra mammor som sa att skolan har nya lärare och gott om platser och att det säkert inte skulle vara några problem. Jag knackade på dörren till nya rektorns dörr och talade om hur läget var och undrade om Massimo kunde få börja i sin gamla klass igen. Svaret var ett kallt NEJ! Det fanns INGEN plats för min son. TYVÄRR! Jag ångrar bittert att jag gav henne ett så gyllene tillfälle att kunna ge igen för all kritik jag riktat mot hennes sätt att styra skolan på och hon verkade riktigt njuta av sin makt att kunna stänga ute oss. Bitch.

Jag gick raka vägen hem och ringde "Daystar" (en annan montesori-skola ca 30 min i bil från oss) som varmt välkomnande oss på visning i nästa vecka. Nu hoppas jag de kan ta emot båda barnen så fort så möjligt så att tillvaron här hemma återgår till sitt normala lugn.

Den svenska hösten med svampplockande i mängder känns redan väldigt långt borta. Vi har laddat om och är nu redo för nya tag. Och svampen tog vi med hit efter att den omsorgsfullt genomgått en avancerad torkning i Marcels nya hemmabygge...