Graduation

Den blomstertid nu kommer! I förmiddags var det dags för skolavslutning i värmen och ledningen verkade valt den hetaste platsen de kunde hitta på skolgården. Inklämt mellan byggnaderna där luften stod helt still hade de byggt upp en liten scen. Isabella och 4 andra elever var huvudpersonerna då de nu är stora nog att ta steget in i den "riktiga" skolvärlden. Eftersom dagiset är internationellt avtackades de på amerikanskt vis iklädda uniformer och hatt med tofs.Evy och Bella

"Studenterna" gjorde entré en i taget och kompisarna kastade rosenblad i luften framför dem.

Världens bästa fröken Anna höll ett fint tal till Isabella och Evy och jag blev så rörd att jag började lipa där jag satt tillsammans med ett par andra utvalda föräldrar. Anna grät också medan Isabella nästan inte förstod någonting av det hon sa.

Sång framfördes och till min förvåning var det ingen mindre än Massimo som ledde det hela genom att hålla mikrofonen På onsdag säger vi farväl till Ke Er och tänker inte fortsätta på skolan. Det har hänt så mycket skit där på sista tiden och jag är så besviken på deras sätt att agera. Alla bra fröknarna slutar också och har vi tur så dyker Anna upp på Daystar till hösten. Återstår bara att se om även vi gör det...

Bubblan

Vi befinner oss lite som i en bubbla just nu. Den 5 dagar långa ledigheten (drakbåtsfestivalen) är över och barnen skickades tillbaka till skolan igen i morse. Efter två intensiva helger bestämde vi oss för att stanna i Peking och ta det lite lugnt. Tyvärr åkte barnen på magsjuka och vi blev "fast" hemma i ett par dagar (vilket innebar maximal laddning inför fotbolls VM). Dessutom är här olidligt varmt vilket gör att man inte orkar göra någonting vettigt utan att få utbrott en gång i kvarten över allt och alla. Jag klarar inte av det! Värmen tar kål på mig och mitt redan usla tålamod.
Bubblan beror även på att vi snart reser hem till Sverige igen. Det känns inte lönt att ta tag i något här och nu längtar vi alla efter ren och frisk luft, mer humana temperaturer, att kunna dricka kranvatten, vår trädgård, våra lekkamrater, att folk förstår vad man säger (gäller bara mig..), sol och bad, ljusa sommarkvällar och icke igenkorkade vägar så fort man ska åka någonstans (om vi kan åka alls dvs...bilen hade 6 st tvåor på besiktningen och är just nu på verkstaden...). Vi har pratat mycket om Sverige den sista tiden för att förbereda hemkomsten, bara om sådant som är bra och fint, och jag är rädd att barnens bild av hemlandet kan vara lite skev. De tror de ska till paradiset... minst!

Hong Kong nästa

I dag flyttar våra koreanska kompisar tillbaka till Seoul för ett långt sommarlov innan de drar vidare till Hong Kong. Vi kommer att sakna dem! Varje dag i nästan två år nu har barnen följts åt i samma skola och efter hämtningen har vi hängt tillsammans på lekplatsen. Debbie har släpat runt mig på alla möjliga och omöjliga shoppingturer och varit en fantastisk vän i alla lägen. Det kommer onekligen att bli TOMT efter dem.

Familjen Debbie tog en spontan tur till Shanghai samtidigt som vi och mötte upp för lek i en park samt fika i Franska koncessionen. Ovan Stephans bilder från skolan.

Expo! Expo! Expo!

Världsutställningen i Shanghai var STOR och imponerande! Vi var först lite tveksamma om vi skulle orka dra dit med barnen och trängas med alla andra besökare, men det gick över förväntan. Om man nöjde sig med att se paviljongerna från utsidan dvs! Köerna in i de olika byggnaderna var långa och tidskrävande. För att komma in i de mest populära paviljongerna så som tex Japan och Saudiarabien fick man köa i minst 5 timmar. Till de andra var det något mindra väntetid, mellan 1 och 3 timmar. Uteslutet för oss och vi fick nöja oss med att kika in i de lite mindre och inte så påkostade husen. Nordkorea var ett av dem och där inne körde de värsta propagandan för detta fantastiska "Paradise for people". Filmer med glada människor som log och vinkade mot kamerorna spelades upp på skärmar över allt längs med väggarna. Sjukt. Kinas paviljong, den finaste tycker jag, var man tvungen att ha vip-kort till för att komma in.
Kö, kö, kö...

Sveriges bidrag med liten lekplats i form av Villavillerkulla utanför. Två Dalahästar var populära fotograferingsobjekt och folk trängdes för att få sitta på dem.

Danmark och Estland.

Vi gick och gick och Expon tog aldrig slut. Här skulle man kunna tillbringa flera dagar, lätt! En av de snyggare bidragen var Australiens rostiga paviljong där vi utfodrade kidsen med ett rejält mål fish and chips. Vid 9-tiden tog vi tunnelbanan hem och då hade vi bara varit på Expons ena sida om floden. Som sagt, en heldag här utan barn skulle vara intressant, men vi var nöjda ändå!

Yuträdgården

En av Shanghais turistfällor är den berömda Yuträdgården och kvarteren runtomkring. Det kryllade av folk på den berömda sicksackbron som leder ut till tehuset från slutet av 1700-talet och vi fick kämpa oss igenom folkmassorna med Irma i sittvagn. Många av besökarna går säkert fortfarande runt med skavsår på hälarna efter att vi kört på dem med vagnen... Så går det när man inte vejar för barnfamiljer! Mitt emot tehuset låg en berömd xiaolongbao-restaurang som serverade dessa delikata Shanghai-specialiteter för en dyr peng. Barnen använde sina sugrör till att suga ut saften ur knytena innan de slukade dem. Tyvärr serverades det även "stinky tofu" på restaurangen vilket gjorde att aptiten dämpades en aning. Men det gjorde inte så mycket, det var kul bara att vara där och från 4e våningen hade vi fin utsikt över myllret nedanför.


Irma trillade raklång med huvudet först ur sin vagn och fick ett rejält ägg i pannan. Detta hindrade henne dock inte från ytterligare klättrande...

Långhelg i Shanghai

I torsdags bar det iväg till Shanghai för att ta en titt på Marcels gamla studentstad. Det blev en hel del sightseeing och så klart ett besök på Världsutställningen tillsammans med en halv miljon andra besökare. Vi bodde finfint hos goda vänner till Marcels föräldrar och kunde lätt promenera ner till floden och "The Bund" för att beundra utsikten över Pudongs fräcka skyskrapor.
Boulevarden "The Bund" med de gamla husen från kolonialtiden på ena sidan och floden Huangpu på den andra.
Goda, goda dumplings! Här till frukost alldeles utanför vårt hotell.

Vi hälsade på hos Marcels farbror och hans familj i deras nyrenoverade lägenhet. Målarfärgen luktade så starkt att de skulle vänta med inflyttningen 3 månader, men vi fick en försmak av hur fint det kommer att bli. På kvällen åt vi en enorm 15-rättersmiddag (eller var det 20?) med typisk Shanghaimat och det var såå gott!

Nattuglorna på 64e våningen i en av skyskrapornas skybar för en sängfösare innan det var dags för taxi tillbaka till hotellet. Behöver jag säga att utsikten var fantastisk?

Barnens Dag

1:a juni är den stora "barnens dag" i Kina och skolan hade tänkt fira med uppträde för föräldrar och syskon (dvs de få syskon som existerar). Regeringen satte dock stopp för jippon som detta då det ansågs vara en säkerhetsfråga. De flesta skolor sköt upp festligheterna till dagen efter istället, så vad beslutet skulle tjäna till förstår jag inte riktigt?

I förmiddags samlades alla i aulan för att titta på när barnen framträdde med sång och dans. Isabella och Massimos klass utförde en slags kampsports-dans med en massa sparkar och fäktningar ut i luften. Massimo stod längst bak och gjorde kullerbyttor under HELA uppvisningen. Vi trodde han hade spårat ur totalt, men detta var helt enligt planen. Stolt berättade han för mig efteråt att han var den bäste i klassen på just kullerbyttor och därför hade han fått uppgiften att göra så många som möjligt under framträdandet. Ja, det var ju något att vara stolt över...



I salen rådde fullkomligt kaos bland föräldrarna. När hälften av församlingen ska videofilma och andra halvan fotografrera kan lätt oreda uppstå och konkurensen för att få till de bästa fotovinklarna var näst intill hysterisk. Publiken flyttades närmre och närmre scenen och allt var en enda röra när de sista tonerna klingade ut.