Försenad nyårsmiddag

Marcels kusin Magnus har varit på kinaresa ett par veckor och avslutade sin semester tillsammans med oss hemma hos Go ye ye i onsdags. Eftersom Go ye ye varit sjuk ett tag nu så blev det aldrig av att vi sågs på det kinesiska nyåret. Vi fick god middag (härligt för mig att slippa laga!) och det var kul att ses. Tyvärr har jag en bra bit kvar innan jag kan delta i de kinesiska konversationerna...

Farväl Pinglan!

I dag kom Yue Ping äntligen tillbaka efter sin semester - bara för att berätta att hon flyttar till Xian imorgon! What!? Vi som trodde att hon renoverade sitt hus här i Peking och inte 2 timmars flygresa bort! Dessutom kom det fram att hon är pensionär och tagit jobbet som vår hushållerska för att hon gillar matlagning och trivs med Irma. Pigg pensionär?! Vi hade ingen aning om att hon var så gammal... Pinglan verkade uppåt och gladde sig åt flytten och som vanligt lagade hon till en brak-måltid åt oss. En sista måltid, suck.
Irmas sista sherbing á la Yue Ping. Lite sorgligt. Och jag fick inte ens en chans att be henne visa hur man gör dem (bara så där ett par hundra tillfällen men jag tänkte att det var gott om tid innan vår hemfärd. Tji fick jag!) Nu gör Marcel allt han kan för att snabbt som attan hitta hitta en ny kokerska så att denna never-ending-svenska-vecka snart kan få ett slut.

Körsbärsorgie

Körsbärsträden är just nu som allra vackrast och det gäller att passa på att njuta innan blommorna falnar och orgien är över. För det går fort! Vi bestämde oss för en lördagsutflykt ut till botaniska trädgården och körsbärsdalen tillsammans med kompisarna Ashely och Jeremie. Vädret var underbart, 25 grader, och behovet att komma ut från stan STORT. Tyvärr inte bara för oss. Tydligen hade några miljoner andra pekingbor samma längtan till landet vilket resulterade i hemska bilköer. I 2,5 timme sniglade vi oss fram och stackars Massimo blev åksjuk av den ryckiga körningen. Men så fort vi var framme kvicknade han till och hade som tur var inga problem med att springa runt i bara kallingarna och jaga sina kompisar.

Avslutningsvis tryckte vi in alla fyra barnen i detta "erkorrhjul" och lät dem göra av med de sista krafterna innan vi ringlade hemåt igen. Mycket uppskattat!

Kristider

Vulkanens aska har nu förlängt Marcels sverigevistelse med en hel vecka. I går tog han bussen till Stockholm i ett desperat försök att komma med ett flyg till Peking. 14 mil från Arlanda tvingades bussen tyvärr att vända tillbaka till Kastrup då alla flygningar på nytt ställts in. Men - nu sitter han (förhoppningsvis) på ett plan som lämnade Danmark för några timmar sedan och vi ser fram emot att få hem honom så att ordningen kan återställas här hemma.

Jag har under tiden Marcel varit borta hållt mig sysselsatt med att köra en mindre bed-and-breakfast-verksamhet i vårt gästrum. Strandsatta resenärer som inte kunnat komma hem har under veckan kommit och gått och jag har inte gjort annat än stått vid spisen och langat mat. Den "svenska veckan" som påbörjades för 3v sedan tycks aldrig ta slut...

Johanna, en av de många gästerna som flög hem till Sverige i eftermiddags.

Earth Day

För ett par veckor sedan hade jag och rektor Lorie en pratstund angående skolans trista utemiljö. Vi diskuterade olika förslag till att piffa upp lekplatserna, entréerna, baksidan osv. Strax där efter kom en inbjudan till "Earth Day", en planteringsdag för elever och föräldrar med fokus på djur och natur. Att bry sig om miljön utomhus verkade dock främmande för större delen av de kinesiska föräldrarna, de var totalt ointresserade! Mammorna dök upp i korta kjolar och höga klackar och ville inte alls befatta sig med spadar och vattenkannor. Barnen såg även de väldigt tveksamma ut till att stoppa händerna i jorden men efter en stund släppte de loss och grävde runt ordentligt. Över 1000 plantor var beställda och vid lunchtid hade vi lyckats spetta ner nästan alla. Snyggaste skolan är byggd som ett skepp. Tyvärr är skolgården inte ens i närheten av att matcha. Än så länge...

Irmas första stora kärlek är en... tjej! Det tjatas något fruktansvärt om denna Vallery och dagens highlight är utan tvekan lämning och hämtning på dagis då hon får chansen att mingla sin nyvunna vän. Kärleken är besvarad och det kramas mycket och länge varje gång de träffas. Ovan Valleri i grön jacka bredvid skolans hispigaste hök-mamma som inte släpper sin stackars son ur sikte för en sekund. Hon är något av det mest överbeskyddande jag stött på!

Många urnor skulle fyllas med mycket blandade blommor.

Marken var en stenhård lermassa uppblandad med fyllnadsmaterial. Det gick knappt att gräva en 10 cm djup håla för de stackars plantorna som redan under planteringen såg bedrövliga ut. Denna hörna vid ingången kommer bli Isabella och Massimos ansvarsområde att sköta framöver. Stackare! Jag spår en mörk framtid.

Lervälling eller ej - barnen tyckte (till min stora glädje) det var superkul att få hjälpa till. Till sist var det bara vår ihärdiga lilla familjegrupp kvar, blöta, skitiga och varma i kläderna. Sånt här vill vi ha mer av!

Snuvade!

Vi är snuvade på våran Pappa! Han åkte till Sverige i måndags och har nu fastnat i Lund p.g.a. vulkanens sketna dammoln. Trist för oss, som nu försöker göra det bästa vi kan av fredagens mys. Klipp och klistra, pizza, iste och stundande filmvisning - värre kunde det ha varit! Försöker intala mig att det är Marcel det är synd om, men det funkar sådär bra. En helg i ett vårigt och friskt Skåne för sig själv... jag skulle inte säga nej till ett byte...

Irmas barntimme

Varje måndagseftermiddag är det fest. Då får Irma träffa andra småttingar från vårt område på skolans pedagogiska barntimme. I höstas var det bara vi och ett par mammor med barn till som regelbundet träffades för att leka och sjunga tillsammans. Då kostade det pengar och var kyligt ute, två starka faktorer som fick kineserna att stanna hemma med sina små. Nu i vår har de skippat avgiften för att få folk att upptäcka skolan och detta har onekligen gett resultat. Folk strömmar till som aldrig förr! Ofta kommer det 2 vuxna per barn vilket gör att det hela urartat lite och barnen liksom "försvinner" i vimlet. Lite synd. Vi får se hur länge vi orkar trängas med alla de andra.
Irma med fröken Dale. I går fanns det gott om plats i barngruppen. Kan ha berott på kalla och "farliga" vårvindar ute... Irma har bara en vecka kvar innan gipset ska bort och sedan en vecka tillbaka springer hon obehindrat omkring på sitt ben. Men det ska bli underbart att slippa paketet! Skönast blir att ge henne ett REJÄLT bad samt att kunna använda skor igen så vi slipper sicksacka mellan spottloskor och annat snusk på trotoarerna så fort vi lämnar huset.

Krabbelur - eller hur!

Min fantasi flödade inte precis över då jag skulle hitta på något gott och lättlagat att tillreda med Isabella och Massimos klasskamrater igår. Men så kom jag att tänkta på den delikata lilla KRABBELUREN. Vad kan passa bättre när man ska visa upp ett prov på våra svenska mattraditioner? Nej, just det! Inte mycket! Det var iallafall ett säkert kort ur barnperspektiv och dessa små degiga och halvbrända läckerbitar blev en solklar succé. Barnen hjälptes åt att vispa, hälla och steka (läs: smeta, kladda och kleta) med ingredienserna. Som tur var delades klassen upp i två halvor och det var bara de äldsta som fick vara med och hjälpa till. Jag stod vid stekjärnet och assisterade mest hela tiden. När vi var klara blev jag serverad en krabbelur som barnen lagt upp och dekorerat till mig. Visst blir man ...eh... sugen?

Äntligen tennis!

I dag startade äntligen Isabella och Massimo sin allra första tennisklass! Ända sedan i höstas har det tjatats om att få börja, så när vi hittade en mini-tenniskurs för barn i närheten av oss var det ingen tvekan. Tränaren ska under 10 veckor lära dem sportens grunder, att hantera ett tennisrack och att samla ihop bollar som flyger kors och tvärs genom gympasalen. Inget av detta verkar särskilt självklart för barnen, speciellt inte rackethanteringen. Efter en kvart grät den första tjejen då hon fått ett slag på benet och 5 min senare var det nästa flickas tur att få sin släng av sleven. Gissa vem som höll i den... Jag blir så trött!!! Men, trots dessa små "missöden" gick det hela mycket bra och tränaren sa efter lektionens slut att Isabella direkt kan flyttas upp i en fortsättningsgrupp. Hon blev så stolt! När vi kom hem fortsatte de i rena ivern att kasta bollar till varandra och spela med sina nya racketar. Inte ens under godnattsagan kunde de slita sig från dem och när jag nyss gick in för att släcka nattlampan i deras rum hade de somnat med racketarna jämte sig. Lycka!

Påskharen är daoist

Vilken överraskning! I en mörk vrå längs en mur i "Vita molnens tempel" hittade vi honom: den mystiske Herr Påskhare! Utan öron och med en morrot vid sin barm såg han nästan ut som ett helgon. Antagligen är han en daoist-hare då templet är norra Kinas största daoistiska helgedom. Detta spelade dock mindre roll, det viktigaste var att han hittade till vår trädgård i går förmiddags och kunde värpa sina påskpresenter i buskarna där. Vilken tur att vi fick tillfälle att tacka för gåvorna!

20 grader varmt och så underbart!

Glad Påsk!

Svenska veckan

Till vår stora fasa berättade Jue Ping i torsdags att hon tänkt ta 3 veckors ledigt från sitt matlagande hos oss och istället koncentrera sig på en ombyggnad av sitt hus. Herre gud, 3 veckor!!! Vi som är vana vid god hemmalagad kinamat tisdag till torsdag och FRAMFÖR ALLT: att slippa laga den!

Hädanefter är det alltså jag som står för middagarna (till Marcels stora fasa). Efter en stark öppning i måndags med skånsk äggakaga och fläsk rullar det på i samma stil. Som om inte detta var nog kom Isabella och Massimos fröken och frågade om jag skulle kunna tänka mig att hålla i barnens "cooking-class" på tisdag? Kanske kunde jag introducera något svenskt recept? Okej... Ska ta med en handlelapp till fröken i eftermiddag så det blir till att tänka till ordentligt nu. Vad slänger man ihop till 20 ungar i ett klassrum som saknar ugn och där alla ska kunna vara aktivt delaktiga under 1,5 timme?! Vilken utmaning.

Ska det vara svenskt så ska det! Kokt potatis i 3 veckor tills det sprutar ur öronen... Det kanske vore något för kidsen?

Sandstorm

För drygt en vecka sedan hade vi sandstorm i Peking, något som tydligen hör våren till här. Inte alls trevligt! Marcel fotograferade utsikten från sitt jobb under och efter Gobiöknens närmande.