Mot resebyrån

På fredag börjar japanernas veckolånga ledighet "Golden week". Alla är lediga och alla åker på semester. Biljetterna till de populäraste resmålen är sedan länge slut och priserna rusar iväg uppåt. Barnens skola kör efter internationella helgdagar och håller öppet som vanligt men eftersom Marcel är fri tänkte vi passa på att åka iväg iallafall. Resan går till Taiwan och vi flyger på fredag. Mer vet vi inte än. Vi hoppas på sol och bad och att kunna hitta ett hotell i Kenting längst ner på södra ön. Och på god mat... Den ska vara en blandning av kinesisk och japansk och något utöver det vanliga. Beach 2011, här kommer vi rullande fram!

Efter den stora jordbävningen är jag inte lika lockad att använda tunnelbanan som transportmedel längre. Att färdas ovan jord känns bättre så jag tar helst buss eller moppe i den mån det går. Irma och jag tog därför buss för att hämta ut flygbiljetterna igår. Vi passade på att luncha och leka i en park alldeles bredvid de fräcka skyskraperna i västra Shinjuku. Det är verkligen häftigt att strosa runt under dessa spejsiga jättebyggnader. Tyvärr höll inte Irma med utan den mesta tiden gick åt till ett långt stopp på lekplatsen istället.

Påsk

Här kommer den sista bilden på utblommade körsbärsträd, jag lovar. Men detta är nog den första taget i regn? På påskafton öste det ner hela dagen vilket gav oss ett utmärkt tillfälle att prova våra nya gummistövlar och regnställ. Innan vi for tillbaka till Tokyo köpte jag nya kit till alla barnen för att vara på den säkra sidan om det helt plötsligt skulle komma radioaktivt nedfall från skyn. Det gjorde det som tur var inte då vi gick till Arizogawaparken för att leta svenska påskägg. Och tänk, han fixade det i år igen! Påskharen är fantastisk!

På söndagen sken solen åter över Tokyo och vi hade påsk-picknick med SWEA, ett nätverk för svenska kvinnor runt om i världen, tillsammans med ca 10 andra familjer. Barnen lekte och hade kul och det blev ännu en äggjakt bland buskarna. Alla verkar nöjda med påsken förrutom jag, som inte lyckades få till något påskris i år. Det är inte så lätt att knycka grenar i en stad där folk värnar om varenda liten buske och har formklippt alla träd. Dessutom är man aldrig ensam utan det finns någon som har ögonen på en. Isabella bönade och bad att jag inte skulle ge mig ut och klippa grenar i skymningen. Hon grät till sist och var rädd att någon skulle komma på mig och hugga av mig handen. För "det är ju så man gör med de som stjäler i andra länder..."

Påskfest!

Hos oss drar det ihop sig till påskfest för stora familjen kackerlacka. De väntar minsann inte på någon inbjudan innan de helt fräckt tar huset i besittning och frossar i våra matrester. Jag trodde först att det var en mus som kom ilande över vardagsrumsgolvet sent i fredags, snabbt som bara den. Marcel fick fatt i ett skohorn och lyckades träffa denna 5 centimeters snusk-insekt. På sönagen kom nästa gäst och även den fick sätta livet till. På grund av jordbävningarna så måste ytterdörrarna kunna rucka på sig och det finns alltid en rejäl springa nere vid golvet där de tydligen slinker in. Vi måste försöka få tag på en gummilist eller något så att det inte är fritt blås för dem att traska in. Jag storstädade i måndags och röjde undan allt ätbart, men nu ser här ut som ett bombnedslag igen och smulberget under köksbordet måste vara värsta festmåltiden för eventuella kackelackor. De är läskiga, det är de, och visst sägs det att om man ser en finns det minst hundra till i huset?

Moppe-söndag

Så var det dags att damma av mopparna igen och vilken Peking-flash-back det blev när vi drog iväg nerför gatan! Största skillnaden här är att trafikreglerna förbjuder oss att färdas 3 pers på samma moped så nu får Isabella cykla på egen hoj. I Kina fanns inga begränsningar överhuvudtaget. Där var cykelvägarna lika breda som bilbanorna är i Tokyo och terrängen inte alls så kuperad som här. Kort sagt: en enkel match att ta sig runt på två hjul. Jag har varit inställd på att låta cyklen stå kvar i garaget och promenera istället, men efter turen till kejsarens palats igår känns det som om det fungerar fint att ta moppen. Lite knökigt på sina ställen då det är meningen att man ska köra på trotoaren men helt klart över förväntan.

Pick-nick under varje körsbärsträd, trots att de flesta har blommat över.

Vi körde längs med vallgraven runt palatset och guldgul raps blommade vid vägkanten. Det var 25 grader varmt och underbart! Bakslaget kom i monsterbacken 200 m från vårt hus då mitt batteri plötsligt tog slut. Vilket avslut! Mjölksyran flödade, det är minsann en rejäl moped och med Irma där bak krävs det kraft för att kunna rubba den!

Hanami

Hanami är en av Japans viktigaste högtider och betyder "att beskåda blommor". Och det är just det man gör! Vänner, familjer, arbetskamrater, ja, alla som kan ta sig ut, samla under de rosa körsbärskronorna för att äta, dricka och umgås. Det gäller att passa på eftersom blomningen är förbi på ett par dagar. Den kortlivade körsbärsblomman ses som en påminnelse om det förgängliga vackra men korta livet och har dyrkats sedan urminnes tider.

Eftersom körsbärsfirandet sjunger på sista versen passade jag och barnen på att ta cyklarna till parken igårkväll. Vi smet inom Mc Donalds på ditvägen och det blev en något förenklad pick-nick under träden. Ingen höjdarmiddag precis, men alla var nöjda och belåtna och kvällen riktigt sommarvarm. Härligt! Man nästan glömmer bort att vi befinner oss i ett land med jordskalv väntandes bakom knuten.

Tillbaka till Tokyo

Efter att ha skjutit upp resan tillbaka till Tokyo tre gånger den sista månaden kom vi äntligen iväg i tisdags. Det har varit en märklig tid sedan jordbävningen den 11 mars. Mycket har vi hunnit fundera och det var skönt att komma bort från alla efterskalv ett tag. Vi är enormt lyckligt lottade som har haft ett eget hem att återvända till i Sverige, vänner och familj som backar upp. Vi har hela tiden varit inställda på att försöka komma tillbaka till den vardag vi precis startat upp här på andra sidan jordklotet och nu ger vi det en chans fram till sommaren för att se om det fungerar.

Det första återseendet med Japan var ljuvligt! Körsbärsblomningen (som är sen i år) fyller staden och just nu har den nått toppen av sin prakt. Kul att kunna uppleva en liten smula av detta underbara tillstånd! Eftersom vädret idag har varit strålande faller kronbladen snabbare än jag hoppats på och efter helgen är det nog över.

Kinkiga, störiga, tetiga och uppspelta barn på fullt plan till Frankfurt. Vi kunde inte sitta tillsammans och jag fick ett mindre nervsammanbrott inombords när Isabella och Massimo gick igång på lite för långt avstånd för mina armar att ta tag i dem (och massa allvarliga business-folk där emellan). Efter en timmes rastning lugnade de som tur var ner sig så långflygningen med ett halvfullt ANA-plan till Tokyo (bästa bolag jag flygit med!) gick bra.

Sista frullen framför tvn i Barsebäck i tidsdags. Det känns väääldigt länge sedan...