Legoland

I fredags öppnade Legos nya Discovery Center i Odaiba. Ayomi bokade biljetter för länge sedan och vi firade Noahs kommande födelsedag med ett besök på självaste premiären. Som alltid i Japan rådde lugnet och folk köade fint i prydliga rader. Det var inget stort ställe men eftersom alla besökare fått en incheckningstid flöt det på supersmidigt. 

 Rainbow Bridge med tåget på väg till ön Odaiba.

 Vi började med att äta en rejäl lunch på tonkatsu-restaurangens terrass med utsikt i världsklass!

 Tokyo i lego! Här Shibuya med den trafikerade korsningen. Hela staden fanns representerad, t.o.m. sumo-stadion med en pågående match.

 Plötsligt var vi av med tjejerna. Vi hittade dem en stund senare på karaoke-scenen med mikrofoner i händerna sjungandes i kör. Det var japansk touch på hela stället och storsäljaren i legoaffären verkade vara bento-boxen utformad som en legobit. Hade nog inte sålt så bra i Skandinavien...

Poppis är alla dessa fotoautomater där småtjejer (ja, äldre också) står och fnissar bakom skynkena och fixar till foton de nyss tagit. Här klipptes det in bilder på legos nya tjej-satsning, Lego Friends, och nu har vi finfina foton på Irma tillsammans med brudarna.

Avslutning

Nu är det sommarlov! Avslutningskoncerten hölls i stor lokal och hela skolan var samlad. Barnen uppträdde och som vanligt var alla så glada och fina. Efteråt samlades elever, lärare och föräldrar för att ta farväl av varandra och det blev många kramar och tårar och löften om att snart se igen på andra platser i världen. Det är många vi kommer att sakna!

 På väg till avslutningen.

 Helt underbart när Sunshine-barnen sjöng en sång om Mr Sun.

Efteråt tog vi bussen till Omotesando, åt lunch och sen glass på nyöppnade Ben and Jerry´s. Besök på lekplats, avslutning på basketen och till slut en sista ramenmåltid på favoritrestaurangen. Det är många avslut nu...

Onsdag

Vi var nästan ensamma i Step-park i eftermiddags. Hit går vi flera dagar i veckan och oftast kryllar lekplatsen av barn och tjattrande mammor men idag var det lugnt. Flera av de internationella skolorna har redan gått på sommarlov och folk verkar ha annat att göra än att hänga på lekplatserna. Vi var bara ett par stycken som tillbringade några sköna timar på parkbänken medan barnen samlade gråsuggor och spelade boll och jag tänkte att vi har det himla härligt här i Tokyo ändå.

 Step-park med de typiska gamla husen och Roppongis höghus i bakgrunden.

 Irma, Ayumi och en burk med "rolie-polies".

 Lily och Irma.

 Efter leken fortsatte vi till Roppongi Hills där vi precis missade Spindelmannen som hade stort jippo angående premiären på sin nya film. Typiskt, men vi hade siktet inställt på viktigare saker, nämligen kaiten sushi. Massimo har länge pratat om att gå till ett sushi-ställe med rullband där man kan välja och vraka bland de läckerheter som åker förbi ens bord på löpande band, och det passade perfekt en kväll som i kväll. Isabella, den kräsna, är nämligen på övernattningskalas och Marcel i USA. 

Och vilken fest det blev! Massimo åt 9 (!) tallrikar, dvs 18 stora bitar, med stor aptit och han har nu som nästan 7-åring gått förbi sin mor i matmängdsintag (och modern är inte precis någon fågelunge när det gäller mat!). Jag vågar inte tänka på hur det kommer att bli när han är tonåring...

Leo och Leons party

I fredags var Irma och jag på kalas i ålderdomshemmets partylokal. Det var födelsedagskalas för Leo och Leon med pyssel, pinata, tårtor och presenter. Den lätta huvudvärken jag hade när vi kom dit escalerade i räserfart och ungarna var som galna när de jagade runt i sina ansiktsmasker. Ett par timmar senare var det bara att dra iväg till nästa födelsedagskalas för att hämta upp Isabella och Massimo och jippona tycks aldrig ta slut...

 Vi kom precis på att vi nog gav födelsedagsbarnen varandras presenter så nu sitter 4-åringen där med ett avancerat lego och 6-åringen med en barnslig jordglob...

Förra veckan var jag i samma lokal då skolkören uppträdde för gamlingarna och efteråt bjöd på kakor. Vi var några föräldrar som hjälpte till att rulla ner pensionärerna från deras rum till samlingslokalen och det var imponerande att se ett så fint och vänligt äldreboende. Eventet blev mycket uppskattat och det var kul att se gamlingarna digga och klappa händer till Michael Jacksons hits!

Sayonara!

Nu brinner det i knutarna! Alla ska hinna med att ha avslutningspartyn, sayonarafester, födelsedagsfirande och andra tillställningar innan terminen är slut och folk flyttar eller drar iväg på sommarsemestrar. Våra två sista veckor är fulla med "happenings" och nu närmar det sig hemresa på allvar. I eftermiddags samlade vi Carl och Massimos klasskamrater med familjer för att leka och fika tillsammans i parken. Himlen var grå men ibland ska man ha tur! Inte en droppe trots att regnperioden har dragit igång och det öste ner på förmiddagen. Låt oss hoppas att morgondagens sayonara-firare har samma tur...

Transition Ceremony

Massimo har varit det äldsta och största barnet på MST:s förskoleavdelning detta året. Skolåret börjar den 1 september vilket innebar att Massimo som är född 3 dagar senare snällt fick stanna kvar med de yngre kamraterna i Sunshine North. Det har varit nyttigt för honom att som mellanbarn i familjen få vara äldst men också tufft då småttingarna inte riktigt lekt på samma villkor som han. Men nu är det snart sommarlov och dags att säga adjö till klassen. Alla de barn som till hösten ska börja ettan, på MST eller i andra länder, hade i fredags en "Transition Ceremony" där de fick blommor och diplom. Lärarna höll tal till varje elev och det sjöngs sånger i trädgården.

 Rektor Pete.

 Alla tre dagisklasserna var samlade för att titta på den högtidliga ceremonin. De fokuserade dock mer på myrorna på marken än de uppradade klasskamraterna...

 Irma och Filippa.

Stolt student!

Matsumoto

I lördags steg vi upp i ottan för att bege oss till staden Matsumoto (i Nagano prefecture ca 3h nordväst om Tokyo) tillsammans med två andra familjer. Vi tryckte in oss i deras bilar och lämnade Tokyo redan halv 7 för att slippa helgtrafiken som snabbt korkar igen vägarna ut ur stan. Det gick smidigt, förutom att Massimo spydde ner vännen Noahs bil bara 10 sekunder efter att vi betalat vägtull och kommit ut på motorvägen. Han repade sig dock snabbt och kunde med full energi möta dagen en halvtimme senare. 

Vi började med att besöka det kända slottet i staden. Det kallas för "Crow Castle" eftersom det är svart och är ett Japans äldsta och bäst bevarade samurajslott. Vi fick en guidad tur och barnen gick loss.

 Noah, Massimo och Samuraj i traditionell klädsel. Inne i slottet fanns en rustning med mask som exakt liknade Dart Wader i Star Wars-filmerna. Vår guide berättade att regisören till filmerna varit på just detta slott och låtit sig inspirerats av samurajmasken. Nu är Star Wars hetare än någonsin i vårt hus...

 Matsumoto ligger i en gryta omgivet av höga berg. Vackert!

 Området är känt för sina sobanudlar och vi åt goda sådana till lunch. På hemresan  testade vi de japanska vägkrogarna och jösses vilken matupplevelse jämfört med vad man hitar längs med de svenska motorvägarna...

 Staden Matsumoto är känd för sina grodor och det fanns små skulpturer och statyer utanför vart och vartannat hus. Här en blodig sådan. Vi promenerade bland de gamla husen längs med en flod och det fanns hundratals souveniraffärer. att kika i.

Innan vi påbörjade färden hem stannade vi på en jättestor utomhuslekplats där barnen kunde rasta av sig. En perfekt avslutning på en skön dag.

Hakone

Ända sedan i höstas har vi planerat att åka en helg till Hakone, vulkan- och onsen-meckat bara 1,5 timmes tågresa från Tokyo. I tisdags kom vi äntligen till skott! När temperaturen visade 16 grader och regnet öste ner kändes det mindre kul att ge sig iväg men det visade sig bara vara till fördel när vi nådde vårt hotell på eftermiddagen. Vi hade bokat ett litet, mysigt, japanskt ryokan i byn Gora uppe bland bergen. Vi drog på oss våra yukatas (morgonrockar) och ägnade resten av dagen åt att bada onsen. 

 Hakone är smidigt uppbyggt med tåg, ännu mer tåg, linbanor och båtar som tar en runt i vulkanområdet. Mycket trevligt!

Vårt "privata" onsen såg betydligt större ut på hotellets hemsida men räckte fint åt oss. Här badade vi i 40-gradigt vatten som hela tiden fylldes på från underjorden. På kvällen bäddades det på japanskt vis (med madrasser på golvet) och både middagen och frukosten var traditionell.

 Dagen efter åkte vi upp med linbanan på bergen där det rök och luktade surt av svavel överallt. Solen sken och temperaturen hade stigit hela 10 grader. Vi hade fin utsikt över Fuji och det gröna böljande landskapet.

 Fuji-san.

 Efter båttur på sjön Ashi tog vi buss till det berömda Open Air Museum där barn får klättra och leka i flera av konstverken. En hit! Vi badade fotbad och fikade och vände tillbaka till Tokyo samma kväll. Jag konstaterar att 2 dagars miljöombyte är fullt tillräckligt för mig och nu känns det spännande att vara tillbaka i Tokyo igen.

Fina Fuji mitt i molnen.