Mul- och klövsjukan

Barnens skola har stängt i 10 dagar eftersom man hittat 6 fall av en mildare variant på mul-och klövsjukan på några elever förra veckan. Denna sjukdom är väldigt smittsam och ger utslag på händer, fötter och i munnen samt feber. I onsdags ringde Isabellas klassföreståndare i panik då de upptäckt tre små prickar på hennes hand. Jag fick hämta hem henne och uppsöka doktorn som konstaterade att det bara var insektsbett. Phu! I väntan på sanering av skolan hålls eleverna hemma och de har fått rejält med hemarbete att pyssla med under tiden. Utan Nainai och Yeyes hjälp (de reste hem i söndags) står jag åter igen hjälplös inför kinesiskan. Som tur är hade min söta fröken Vivi lite luckor i sitt schema och hjälper till att undervisa.

Grannen Jeremy går på samma skola och är därmed också förvisad till hemmet. Han hänger hos oss halva dagarna och det underlättar enormt då han och Massimo leker så att Isabella kan få studiero.

Massimo pysslar också. Här ett självporträtt samt en önkelista till tomten. Jag blev helt paff när jag såg att han kunde bokstäverna, ja, att han ens kan hålla i en penna är fantastiskt! Vår skola är inte så dum ändå...

Nudlar

Kineserna äter gärna hemmalagade nudlar, en gammalt hantverk som många pekingbor behärskar. I de små restaurangerna ser man ofta nudelmakarna med stora nystan av degtrådar som de enkelt och obehindrat svingar mellan händerna. Det ser inte alls svårt ut. "The Hutong" är ett av många företag som ordnar kurser i bla kinesisk matlagning. I går kväll var det så dags för oss att lära knepen till de perfekta nudlarna.

Hemligheten sitter i degen, som bara är gjord på mjöl, vatten och olja, men som ska KNÅDAS på ett speciellt sätt.

Vi nöjde oss att svinga en nudeltråd åt gången för att se den expandera och till sist - snapp! - gå av på mitten.

Rykande färska resultatet av två timmars fixande och trixande. Åts tillsammans med en mindre god kött-och grönsaksrätt som vi alla hjälptes åt att laga. Men nudlarna var perfekta!

Matmarknad

Med jämna mellanrum åker vi till Dongjiao, den stora mat- och köksmarknaden. Här finns allt! Serviser, diskmaskiner, servettringar, kaffe, frukt och grönsaker, nötter, kryddor, ett hus fullt med te osv. Kött- och fiskhallen är enorm och doften som slår emot en när man kryper in genom de tjocka skynkena i dörren är stark och frän. Detta är verkligen inget ställe för äckelmagade! En som tvärtom trodde han var i himmelriket var Yeye. Inom loppet av en halvtimme hade han fyllt vår medhavda ikea-påse till bredden.

Härliga höst!

Vi besökte Beijings Olympic Forest för att få lite sprakande höstfärger och naturkänsla i söndags. Sprakande färger...? Det får vi aldrig riktigt uppleva här eftersom det jämt ligger ett tjockt lock av föroreningar över staden och hindrar solen att skina på alla dammiga träd och buskar. Men det var skönt att komma iväg en sväng och himlen var åtminstone lite blå. Denna hösten har varit betydligt varmare en den för ett år sedan. Det tackar vi för, för Pekings värmesystem har ännu inte satts igång för säsongen. Den 15e drar det igång och ingenjörerna har nyss varit här och ställt om systemet i lägenheten i 2 timmar. Tre stycken var de den här gången. Bra jobbat!

Här finns det gott om ginko-träd och folk samlar famnar fulla med gula löv och släpar hem till sina bo. Där gör de ångande fotbad baserade på denna "kompost" för att bevara sin ungdom och få vackrare hy. Har vi västerlänningar missat något? Om jag kommer hem med tår som på en 15-åring så vet ni varför!

Helgbesök

Förra helgen kom Marcels moster Gogo, morbror Kurt och kusin Magnus till oss från Shanghai där de semestrar för tillfället. Vi gick på Swedish fashion- utställning och tittade på konst i det fina höstvädret. Ola kom förbi till middagen och det blev många och dimmiga diskussioner framåt småtimmarna.

Big in Japan...

...eller inte?! De nätta små japanerna tyckte säkert vi var väldigt "big" men själv kände jag mig ganska liten i Tokyos myller. Fullt med folk överallt, tätt, tätt drog de fram genom tunnelbanornas ändlösa korridorer och tog upp varje litet utrymme av offentliga ytor som gick att fyllas. Man kan bara konstatera att Peking är rena glesbyggden jämfört med denna moderna och nästan dubbelt så stora stad (invånarmässigt). Det som gladde mig mest var den rena luften och all den fantastiska maten. Eftersom vi lämnat kvar barnen i Kina med Nainai och Yeye som barnvakter passade vi på att frossa loss ordentligt och kunde för en gångs skull äta i lugn och ro utan att behöva jaga barn kors och tvärs. Första kvällen gick vi på sushi-bar. Vi slog oss ner, började förbereda måltiden med att blanda vad vi trodde var wasabi i pulverform med soyasås för att doppa sushin i. Vi hällde i mer och mer för att få lite sting i såsen men inte blev det starkare. Bordsgrannarna fnissade hysteriskt och när vi satt i oss flera bitar pulverindränkt rå fisk talade de generat om för oss att det var te vi hällt i soyan och att så gjorde man inte i Japan. Jasså inte? Det trodde vi!? Kommer man från en bonnahåla så gör man!

Från hotellet.

Våra fyra dagar fylldes mest av hus- och lägenhetsvisningar samt besök på en del skolor. Vi tror oss ha hittat ett bra område att bo i och ovan syns utsikten från en av lägenheternas balkonger. Det mesta vi såg var långt över mina förväntningar och jag ser med spänning fram emot ett nytt år i det rena landet i öst. Hur rent det nu är kan man ju undra när man hör berättas om horder av decimeterstora kackerlackor som sägs härja i Tokyos bostadskvarter...