Lyssna nu på mig!

-Vad sa han till dig, frågade en nyfiken mamma sin son. Hon väntar fortfarande på svaret...

Månfestival

Eller midhöstfestival, som den också kallas, står nu för dörren i flera asiatiska länder. Här i Kina blir det lång ledighet och extra stor fest för de som vill fira kommunistpartiets 60e födelsedag den 1e oktober. Det ska slås på stort i stan. Pansarvagnar och militärer har sedan veckor tillbaka invaderat Pekings centrala delar och det har övats och macherats varje kväll inne på Himmelska fridens torg. I morgon spärras innerstaden helt av och vi blir fast här ute i förorten. Får väl dansa och dricka av "pensionärernas" medhavda snaps och roa oss bäst vi kan.

Månfestivalen innebär även frosseri i sk. månkakor. Dessa vackra bakverk som man delar ut till nära och kära smakar tyvärr inget vidare. Det blev en riktig besvikelse efter att vi avnjutit Jö-Pings kanonmiddag nu i kväll.

Långbesök

De har kommit för att stanna! I dag anlände Stina och Lars med sina kompisar Ove och Ulla för att semestra i Kina i knappa månaden. Plötsligt har vår enorma soffa i vardagsrummet blivit alldeles för liten och vi slåss om de tre badrummen. Tillsammans reser vi till södern om en vecka och tills dess blir det sightseing i stan. Trots "pensionärernas" långa resa och jetlag har de visat upp sig från sin piggaste sida och vi ser fram emot sena kvällar och mera snaps!

Isabella har tagit rollen som tolk och översatte glatt åt mormor.

Pepping pågår!

På många kinesiska arbetsplatser ser det ut så här när dagen drar igång! Personalen, här ett glatt gäng i restaurangbranchen, ställer upp sig på rad på trottoaren och utövar ett "pepping-program" för att stärka teamkänslan och skapa gemenskap. Att röra på sig skadar inte heller men kanske är det viktigaste ändå att höja prestationerna och lyfta företaget mot nya höjder.

Att anlägga en gräsmatta

En hjälte.

Höst är lika med trädgårdsarbete, även i Kina! Farbröderna var i full gång med att anlägga en gräsmatta i parken för en tid sedan. Istället för att bekvämt (och dyrt) rulla ut en färdig matta stod de vid en cykelkärra och delade stora tuvor i små tussar som där efter planterades ut en och en med 5 centimeters mellanrum. Vilket evighetsjobb! De öppna jordiga ytorna som så småningom skulle täckas av gräs var inte precis små... Något att tänka på när man suckar över trädgårdsskötseln hemma.

Bajsning förbjudet!

I lördags var vi och besökte Sigge och Dennis som flyttat till ny lägenhet. Denna trevliga skylt möte oss vid lekplatsens grind. Lägg märke till den tredje punkten: inget skitande! Undrar om det är ett vanligt förekommande problem på just denna lekplatsen? Det måste ju hänt några gånger eftersom man bemödat sig att sätta upp en skylt. Kanske finns det en taxi-rastplats i närheten så att förarna tar sin tillflykt till sandlådan när det kniper?! Jag har nämligen sett att de har sina ställen... Avtrubbad efter snart ett år bland pekingbor blir jag inte längre chockad av att det för en del faktiskt är helt naturligt att bajsa på lekplatserna. Men förstå det gör jag aldrig!

Purré i långa banor

Eftersom Irma inte började äta riktig mat förrän vid 1-års ålder har hon helt hoppat över purré-stadiet. Tack och lov för det! Att slippa dessa geggiga och oidentifierbara sörjor har varit befriande, framförallt att behöva provsmaka på dem själv... Men mos av frukt är en helt annan grej. Just nu är det säsong för mango, persika och aprikos och de säljs billigt av bönderna på gatorna. Nu när Oscar åkt hem och alla hans efterlämnade purréer tagit slut har vi lagt in högsta växeln på stavmixern och jag tycker inte jag gör annat än mosar frukt. Det är nämligen fler än Irma som är förtjusta i sörjan...

En kines kommer sällan ensam

Det är inte ofta en arbetande kines rycker ut på uppdrag - ensam! Man ser dem nästan alltid två och två eller i grupp komma dragandes. Även de enklaste uppgifter som att byta en glödlampa, starta om luftkonditioneringen eller byta vattenfilter i ismaskinen kräver två man, minst! Om vi har problem i vår lägenhet, vilket tyvärr inträffar regelbundet då allt är av dålig kvalitet och faller sönder här, så skickas "ingenjörerna" in. Det kan ibland ta sin tid eftersom de är SÅ upptagna. Marcel fick följa med till deras lilla samlingsrum i källaren tidigare i våras och där satt de, ca 10 st, runt ett stort bord och rullade tummarna. Mycket märkligt... Sedan, när de väl varit här och tittat och vänt och vridit på allt och febrilt kliat sina huvuden, kommer de alltid överens om att de måste återkomma en annan dag och åtgärda själva problemet. Ganska tröttande...

Gubbarna på fotot gillade inte att jag tog en bild. Nio stycken var de, en till varje sladd!

Husdjuret

En stor hankatt har under tiden vi varit borta gjort sig hemma i det höga gräset i trädgården. Han stryker utanför fönsterna och jamar hungrigt. I förmiddags hade han lyckats klämma sig genom dörrens myggnät och lagt sig till ro på mattan. Hade det inte varit för Marcels astma hade jag nog kunnat tänka mig att behålla honom (efter ett rabiestest!). Det blev ju lite tomt nu när familjen Nordfeldt res hem igen...

Lantliv

Anja och Johan blev både förvånade och imponerade av vår trädgård. Inte kan man tro att vi befinner oss i en storstad? Granatäpplen från egen skörd, vildgräs i solnedgången och en liten Irma i hemvävd klänning. Det är bara fatet med nybakade bullar som fattas. Dessa idylliska bilder hade fått både Ernst och Gunnel Karlsson att blekna!

Imorgon kommer trädgårdsarbeterna och klipper vildängen. Marcel har hotat med att kalla in truppen länge nu om jag inte sköter uteplatsen. Myggen frodas nämligen i det höga gräset och det går knappt att vistas utomhus.

Hey Babe, take a walk on the wild side!

Irma har nu äntligen rätat ut sina långa spagettiben och börjat gå. Vid dryga 14 månaders ålder har hon tagit sina första steg och stapplar stelt fram över vardagsrummsgolvet. Fram och tillbaka, stolt som en pinne och väldigt koncentrerad!

Badaling

Idag gjordes ett nytt försök att ta sig till muren. Resmålet blev det närmsta och mest populära stället: Badaling. Vi var långt ifrån ensamma på vår lilla utflykt! Det kryllade av turister, men vackert var det!

Tålmodige Johan fick gång på gång ställa upp sig för fotografering med lille Oscar i famnen. Tokiga, dreglande kineser kastade sig bokstavligen över den blonde gossen och hans far. Irma skänkte de inte ens en blick, hon var TOTALT utkonkurrerad av Oscars stora, blå ögon... Johan verkade verkligen njuta av all uppmärksamhet!

En familj slog sig ner med oss på ett av trappstegen för att vila. Killen i mitten, han med hålet i byxorna, blev uppspelt och ville leka med Oscar. Efter att han dragit sig ett par gånger i snoppen klappade han glatt Oscar på armen. Anja fick panik och kom rusande med sprit och våtservetter. Jag säger bara: SVININFLUENSAN!!!

Ett somrigt Sommarpalats

I går hade vi planerat en tripp till Muren. Tyvärr blev vi osams med vår puckade personliga guide och lämnade rosenrasande den skraltiga bilen och promenerade hem igen. Planerna lades om i rasande fart och istället tog vi en taxi ut till Sommarpalatset. Detta visade sig vara en fullträff! Lummigt, vackert och mäktigt att vandra runt bland de gamla byggnaderna och längs med sjön. Det blev t.o.m. en liten tur med båt i en av de grävda kanalerna.
Irma och den berömda marmorbåten.

Smakfull telefonkiosk i kinesisk stil. Svårt för SonyEricsson att överträffa detta mästerverk.

Kärt återseende

Resan tillbaka till "Mittens rike" gick supersmidigt. Vi fick 8 säten, dvs två stolsrader i flygplanet och barnen slocknade raklånga redan efter 2h. Fick väcka dem när det var dags för avstigning. Peking visade upp sitt värsta väder med klibbig smutsig luft men trots detta kändes det bra att vara tillbaka igen, ja faktiskt nästan lite som "hemma"! Vi har dock fått kämpa mer än vanligt med ihållande jetlag. Fast när de små liven väl somnar så sover de ordentligt! Inte ens ett misslyckat kvävningsförsök lyckades väcka Irma.

Ett dygn efter oss kom Anja och Johan med lille Oscar och några resväskor för att våldgästa en dryg vecka. Vi hade nästan inte hunnit sakna dem förrän de glada i hågen stod i regnet utanför dörren till vår lägenhet. Jättekul att ha dem här så att vi kan sitta uppe och uggla tillsammans i denna knasiga tidszon. Deras semester verkar mest gå ut på att göda både sig själva (med gudomlig asiatisk mat) och Oscar som beordrats äta fler och större måltider för att öka i vikt. Detta verkar föräldrarna strängt tagit fasta på och en av resväskorna var överfull med purréer, grötpulver, burkmat och annat smarrigt till den lille. Dagens lunch intogs i parken utanför Himlens tempel och sen fokuserades resten av dagen på vart vi skulle avnjuta kvällens midag.