Lotustripp

Lotusblommorna har nu slagit ut i de flesta av Pekings sjöar och dammar. Efter att ha uppgraderat vår maskinpark med ännu en el-moppe (en gul skönhet som tillhör modern och den yngsta i familjen, kommer bild så småningom!) så var vi så klart tvungna att testa om den var lika snabb som den var snygg. Vi gav oss iväg till Beihai-parken i skymningen, tidsoptimister som vi är. När vi löst inträde och promenerat en bra bit för att komma till lotusträsket var det så mörkt att blommorna inte riktigt kom till sin rätt. Får bli en tripp dit snart igen. Kvällen var iallafall underbar och vi avslutade den på en mysig innergård där det serverades smarrig kinamat. Om moppen levde upp till förväntningarna? Japp!

Den långa restauranggatan upplyst av tusentals röda lanternor.

Jakten på den perfekta sovplatsen

Att ta sig en liten lur är inget man skäms över i Kina. Nästan alla gör det och det sker överallt och när som helst. I lördags var vi en sväng på Ikea för att fly hettan för en stund, checkade in barnen i lekrummet och gick själva en runda i affären. Vi tänkte titta på fåtöljer, men detta visade sig vara näst intill omöjligt. I de flesta av visningsexemplaren hade de nämligen slagit sig ner, trötta kineser som hittat lämpliga sovplatser och nu tog sig en powernap. Att provsitta soffor och stolar kunde man glömma! Men eftersom detta verkade vara ett vanligt förekommande problem på avdelningen så kom det vakter med jämna mellanrum och väckte de sussande kunderna. Dessa verkade inte alls nöjda utan lommade vidare runt hörnet till nästa avdelning: sängarna! Bara 2 minuter senare var fåtöljerna upptagna igen av nya sovsugna kineser. Detta fenomen har jag aldrig sett på Ikea i Malmö...

Irma var för liten för att leka i bollhavet så hon fick hänga med oss. Här hann hon precis knycka en stol innan den erövrades av en sovplats-sökande kines. Sen tog det inte ens 1 minut...

...förrän hon var omringad av fotograferande fans. De blev som galna och radade upp sig för att bli plåtade med den lilla idolen. Otroligt! Hon kändes nästan som ett visningsobjekt hon också. Mina modersinstinkter tog till sist överhand och jag fick slita bort henne från klungan av gurglande, jollrande damer. Åter igen: jag förstår inte vad de ska med alla bilderna till?

De gamla och de fattiga

Isabella stannar ofta upp på gatan och stirrar på gamla och mindre bemedlade kineser. Hon drar sig inte för att gå fram till dem och klappa dem lite fint på armen eller göra en "Silvia-vinkning" på avstånd. Hon är mycket bekymrad över deras tillstånd och tycker vi ska ge dem saker. "Gamla är det synd om, mamma." Vi försöker förklara att det inte alls är så och att man kan vara nöjd och glad FAST man har kommit till åren. Tiggare vill hon överösa med pengar och stannar gärna till och tittar en stund på dem. Vi förklarar att vi hellre ger till de som anstränger sig för att tjäna pengar, som tex den lille cykelmakaren som lagar punkteringar för 1 kr. Jag ger honom gärna en extra slant för att han kämpar för att få en inkomst. Detta är inte så lätt för en 5-åring att förstå och vi pratar dagligen om de gamla och de fattiga. Att detta är två skilda begrepp tycks Isabella inte förstå. Blir spännande att se om hon kommer tycka synd om mor- och farföräldrar när vi snart kommer hem igen och om det ska klappas på dem också?!

Denna krumma tanten hade drivit upp små plantor som hon sålde på gatan. Synd om henne? Ja, om vi frågar Isabella. Men gumman såg faktiskt ganska nöjd och stolt ut när hon visade upp sina egenodlade blommor för en nyfiken kund.

Skolavslutning

Skolavslutningen ägde rum i 40 graders värme och i form av ett gardenparty. Skolgården har piffats upp under våren och nu finns det t.o.m. ett trädgårdsland längs med ett av staketen. Än finns det mycket kvar att göra men i sommar ligger projekten nere tills vädret svalnar av. Barnen uppträdde med sång och dans och fyllde luften av rosenblad. Ballongbågen höll i ungefär 15 minuter och sen hade alla exploderat. Bakomliggande faktorer var både barn och hetta...

Flickorna var så fina i sina håruppsättningar.

Mingel och kakbuffé i värmen.

Irma med den alltid så barnvänliga Lucy.

Sagotant Teresia

Att ha familjen Teresia på besök har varit en skönt avbrott i vardagen. Att hänga med någon som känner en innan och utan är man inte så bortskämd med nu för tiden... Barnen har lekt och busat, dock med paus för sagostund. Största skillnaden sen sist vi sågs var nog att Tekla lärt sig sitta. Nu hoppas vi att Irma kan gå nästa gång vi ses!

Tisdagsutflykt

Det kändes som om någon stått med en fön och blåst oss i ansiktet när vi åkte på utflykt i tisdags. Värmen var tryckande, svetten lackade och därför blev det hemfärd till vår luftkonditionerade lägenhet redan strax efter lunchtid. Där stannade vi resten av eftermiddagen och hade det ganska skönt efter att ha flängt runt i en veckas tid.

Nybakade bullar, frukt och dricka på en trappa utanför parken. Tanterna samlades i ring runt om oss och till sist blev det nästan för mycket uppståndelse för att det skulle vara trevligt. Tekla fick ett stort körsbär intryckt i munnen och de slogs om att klappa på stackars blåögda Sixten. Det var bara Isabella som njöt av uppmärksamheten och hon passade samtidigt på att öva sin kinesiska.

Qianhai

Efter en lugn lördagsförmiddag med fotmassage (jag har nu blåklints-blå naglar och ser ut som något av en blandning mellan glädjeflicka och fjortis!) för mig och Tess och badhus för resten av familjerna så lunchade vi hos "muslimen" och begav oss sen in till sjödistriktet i stan. En underbar kväll med tokiga ungar, galna föräldrar och trevligt sällskap.

Middagen intogs på en Sichuan-restaurang som är känd för sin starkt kryddade mat. Nästan i hetaste laget, men helt klart värt besöket då de spelade upp ett litet nummer ur en pekingopera. Dansösen bytte skickligt sina masker till pling-plong musik och flaxande dans. Jättefräckt!

Mupparna på Muren

Familjen Jensen-Nilssons semester hos oss kom och gick i ett huj. Peking bjöd på alla de slags väder, dimma och dis, regn, sol, smogg och just nu en hetta på 42 grader. Inget av detta hindrade oss från att turista och besöka både nya och gamla favoriter. Muren var så klart ett måste och midsommarafton hyrde vi en bil med chaufför och guide som tog oss dit. Dessa körde oss också till en te-provning samt ett krukmakeri där de på traditionellt sätt tillverkade konstföremål. Trevligt, men det gick givetvis ut på att vi skulle spendera...

Massimo och Sixten i sina koreanska VM-tröjor från 1998. Vi var i Förbjudna staden och försökte förtvivlat få en skymt av omgivningarna, men tyvärr var det dimmigt värre. Himmelska fridens torg såg man inte slutet på, inte ens om man stod vid långsidan och tittade tvärs över. Vi hann också med en tur i de gamla hutong-kvarteren innan regnet bröt loss.

Glad midsommar!

Det blev inget traditionellt firande på midsommar. Vi skippade senapssillen, som sedan länge varit slutsåld på Ikea, och åt istället en topp-middag hos vietnamesen. I den ljumma 28-gradiga sommarnatten traskade vi sedan hemåt, nöjda och med fyllda bukar.

Hutonger

Kontrasterna mellan gammalt och nytt (fattigt och rikt) är verkligen i ögonfallande i Peking. Man behöver bara kika över på andra sidan floden från vårt fina lägenhetsområde. Där breder ett gammalt lågt hutong-område ut sig med små, risiga bostäder. Det räcker att man svänger in på den lilla gatan för att känna doften av avlopp och sopor. Nästan hälften av Pekings invånare bor i liknande hus och dessa är ständiga rivningshotade för att ge plats åt modernare stadsbebyggelse. Höghusen tycks växa upp som svampar i denna stad! Det är en upplevelse att röra sig i hutong-områdena. Där myllrar det av folk som nu på sommaren häckar längs gatorna utanför sina hem. Små affärer, skomakare, gatukök, moppe-meckare, m.fl. kantar gränderna och bidrar med liv och rörelse. Ofta har husen inga toaletter utan det finns gemensamma längs gatorna. Att det är bedrövligt kallt och ruggigt på vintern behöver nog knappast nämnas.

En liten köksträdgård längs den dammiga gatan. Grönsakerna de skördar här är mer grå än gröna...

Dunderglädje!

Lyckan var stor nu på morgonen då vi öppnade postfacket och hittade ett brev med Bamse-tidningar i. Nu sitter Isabella och Massimo på dagis och bara längtar efter att jag ska hämta dem så att de kan få frossa i sina nya serier. Tack!

Konstrunda

798 Art District hade verkligen blommat upp sedan jag sist besökte utställningsområdet i april. Det vimlade av folk, uteserveringarna var fulla och de små butikerna hade öppnat upp sina dörrar och erbjöd krimskrams av alla de slag. Konst förekom både ute och inne i de gamla lokalerna. En mycket trevlig plats att spendera lördagseftermiddagen på!

Jag kan inte låta bli att undra vad kineserna gör med alla foton av våra barn som de tar i tid och otid. Vart än vi går ska det fotograferas och poseras. Helst ska de ställa upp sig tillsammans med barnen som numera sällan bjuder på leenden.

Isabella tyckte damen var såå fin... "Varför kan inte du ha en sådan klänning, mamma?" Hm, jag tror inte det...

Glädje

Kolla in bilden. Blir man inte glad?! Av gardinerna, alltså! Eftersom sömmerskan och textilkännaren Teresia Nilsson (f.d. Hemtex-anställd) kommer hit på onsdag vill jag gärna imponera lite extra på henne. De romantiskt ljusrosa gardinerna har därför äntligen bytts ut mot det roligaste jag kunde hitta på marknaden. Man kanske inte precis skrattar ihjäl sig, men Isabella blev inspirerad och gick loss med dammvippa och kvast för att piffa till sitt rum ytterligare. Massimo gjorde vad hand kunde för att hjälpa till och nu har vi en röd gubbe målad på väggen...

Nya och friskare tag i parken

Det blev ingen "favorit i repris" efter gårdagens picknick i Chaoyang-parken. Tack och lov för det! I stället fick vi en härlig kväll med badmintonspel (Sverige mot Korea), hämte-pizza och endast ett par öl i den varma sommarkvällen. Riktigt ljuvligt!

Kanske inte så konstigt att hon vägrar stoppa i sig grönsaker...

Dagens mingel

Efter skolans slut, vilket numera är runt 5-snåret, samlas de föräldrar, barn och ayier som har tid och lust att hänga en stund på lekplatsen alldeles intill. Barnen får springa av sig och tömma den sista energin innan det är dags för hemfärd. Detta har blivit till en trevlig vana, åtminstone så länge barnen håller sams. Tyvärr har den sedan ett par veckor tillbaka duktige Massimo fått ett återfall och hamnade i ett stort antal konflikter nu på eftermiddagen. Då får jag skämmas... Speciellt när han räcker tunga åt de andra vuxna som försöker tillrättavisa honom. Fyy!

Klasskompisarna Katha och Evy.

Varje morgon möts vi av en digital jätte-termometer innan vi får träda innanför skolans dörrar. Detta är ett krav från en del oroliga föräldrar (och även från regeringen) för att upptäcka febriga smittbärare som annars kan sprida den fruktade svininfluensan bland de små. För ett tag sedan var det en elev i parallellklassen som åkte på en lindrig variant av mul-och klövsjukan. Hela avdelningen fick stängas ner i 2 veckor och uppståndelsen var stor. Killen är nu tillbaka igen och ingen annan har drabbats.

Evys ayi Rose med Irma och Alfred.

Strejken som aldrig vill ta slut

Irma fortsätter envist sin matstrejk, om än i mindre skala än förut. Jag har lagt ner amningen dagtid för att tvinga henne att äta riktig mat. Tanken är att hon ska bli mättare och klara natten utan att vakna stup i kvarten. Detta funkar sådär. Jag verkar mest ha skapat en enorm bröstfixering hos Irma och hon blir alldeles till sig så fort hon får se minsta skymt av brösten. Men vi kämpar på! Hon har knappt en månad på sig att avveckla sin vana och istället koncentrera sig på att lära sig gå. Ettårsdagen närmar sig med stormsteg och hennes far börjar bli smått stressad av dotterns oförmåga att klara av de enklaste saker... Själv tycker jag det är rätt skönt då det kräver mindre av den som passar så länge ungen kryper. Eller släpar sig, som i Irmas fall. Hon har fått förhårdnader och skrapsår på fötterna av allt hasande och är alltid täckt av ett grått dammlager. Tanterna på lekplatsen skakar i kapp med sina huvuden och undrar nog om hon kommer överleva denna misshandel månaden ut. Själv tycker jag det är elakare att binda fast henne i vagnen och vägra släppa ner henne på marken.

Here we go again!

Kineserna verkar inte ge sig. Blogspot är fortfarande nerstängt och så även en hel del andra internettjänster. Man ville tydligen stoppa eventuell propaganda inför den 4e juni då det var 20 år sedan studentupproren på Himmelska fridens torg. Vi har förgäves väntat på att de skulle släppa tjänsterna fria igen men det verkar inte som om det kommer hända i vår livstid... Nu har iallafall Marcel luskat reda på en bättre bakväg till bloggandet och vi testar åter igen att använda denna adressen. Den andra får vila ett tag för att säkerligen tas upp igen någon gång i framtiden.