Maraton

I helgen var det Tokyo Marathon. Varken jag eller Marcel var anmälda (Marcels 40-årskris tog andra vägar att uttrycka sig...) men fick däremot problem när vi skulle cykla med Isabella till hennes basketturnering. Vägen var avspärrad och full med sprinters så det blev till att bära cyklarna över en gångbro. Hela söndagen och halva lördagen tillbringade vi i Minato-kus sportcenter där isabellas basketklubb ställde upp med 4 lag i en stor turnering. Lång och kylig helg, men Isabella tyckte det var kul.  

 Det blev B-laget för Isabellas del och de slutade på 3e plats.

På hemväg.

Själv genomför jag mitt eget lilla maraton här hemma just nu: washi-äggsbeklädnad! Det klistras och lackas för fullt inför hemresan nästa vecka och snart kan jag inte längre stänga kylen pga alla urblåsta ägg som trängs på hyllorna. Barnen får ägg till frukost, lunch och kvällsmat och vi bakar varje dag. Jag vet inte hur många muffins jag har anmält mig till att baka till skolans välgörenhets-race imorgon men jag kan i princip göra hur många som helst och ÄNDÅ ha ägg kvar så att det räcker månaden ut. Här kör vi numera med måttot: 7 per dá gör kroppen glà!

3.9 m + lite till!

Tidigt i torsdagsmorse tog vi ovanvånings-shinkansen (!) till skidorten Echigo-Nakazato bara 70 min nordost om Tokyo. Utanför tågfönstret var det barmark hela den första timmen innan vi körde in i en tunnel. Väl ute på andra sidan var det som att komma till ett annat land! Det hade i år kommit hela 3,9 m snö och innan vi åkte hem igen hann det falla ytterligare ett par dm. Häftigt! Tillsammans med familjerna Sunemark och Kano-Kezin bodde vi på ett superbarnvänligt hotell mitt i skidbacken och hade tre härliga dagar av japansk t leverne när det är som bäst. Dagarna tillbringade vi i backen, kvällarna i hotellets onsen (varma källor) och där emellan åt vi goda middagsbuffeer. Riktigt uppfriskande! 

 När vi inte hade skidkläder på oss gick vi klädda i hotellets fina morgonrockar och inneskor och förflyttade oss i sävlig lunk mellan rummen, de två olika onsen och restaurangen. Vi sov traditionellt på golvet och var jag inte öm i kroppen efter skidåkningen så blev jag det definitivt under natten.

 Härliga slippers-land! Vår hotellrumshall bombaderad med plastiga inneskor.

Massimo och mängder med snö!

Basket

Isabella går på basket denna terminen. Vi hittade en grupp med barn i åldrarna 8-12 år som tränar 2h på torsdagar och 3h på lördagar. Läraren kör helt och hållet på japanska, både när det gäller språk och träningsmetod. I sporthallen råder total diciplin och gud nåde den som inte bockar, bugar och med klar stämma skriker hälsningsfraser innan och efter träningen. Fröken Hati-san är respektingivande och sträng men har ändå glimt i ögat.

Isabella, som alltid brukar höra till de längsta, är i detta sammanhanget minst och yngst. Hon fattar inte mycket av vad fröken säger men kämpar på ändå. Om 2 veckor är det dags för hennes första match och det blir kul att se hur det kommer att gå. 

Setsubun - "Dolmedagen"

Den 4:e februari kom våren till Japan. Så sker varje år och dagen innan, den sista vinterdagen, kallas för Setsubun eller "bönkastar-dagen". I århundraden har man jobbat på att skrämma iväg onda andar för att få en bra start på det nya lunar-året just denna dag. Man klädde då in sitt hus med ruttna fiskhuvud, spelade på trummor och gjorde brasor - något som inte längre sker i det moderna Tokyo. Istället kastar barnen bönor på hus och tempel medan de skriker "Oni wa soto! Fuku wa uchi!" vilket betyder "Ut med Jävlarna! In med lyckan!". Sen ska man äta lika många bönor som antal år man fyllt.

Massimo kom hem med en hel påse full av bönor som aldrig blev kastade runt vårt hus (och det ska vår sure vaktmästaren vara glad för!). Jag hade varit iväg hela dagen (och bla ätit en brak-lunch med minst 20 små rätter i olika skålar) och däckade med feber på soffan. Vi hade beställt dolmar, dvs sushi-rullar, som i år skulle ätas i öst nordostlig riktning under absolut tystnad och i ett enda huj medan man skulle önska sig något. Det blev inte riktigt så som traditionen säger, men en tyst tugga fick jag i alla fall ner. 

På lördagen blev Isabella hängig och dagen efter låg Irma med feber. Trots det kom våren som förutspått den 4:e och jag såg de första körsbärsplommonen blomma i Arisogawaparken.

Bento hos Hattori-san

Bento är en låda full med japanska smårätter som lätt tas med till skola, arbete, picknick och annat. Den har små fack där man lägger de olika tilltuggen och viktigt är att den som öppnar benton ska bli överraskad av själva upplägget och färgvalet av maten. Variationen är stor och i dag ordnade swea en matlagningskurs med temat "Bento för barn" för att hjälpa oss hemmafruar att få bättre snitts på ungarnas lunchlådor. För det kan verkligen behövas i denna öken av fantasi! Vi åkte hem till söta tanten Hattori-san där vi fick en gedigen lektion i vad man kan laga och stoppa i bento-boxen. Det svåra är att det ska gå att äta kallt eftersom det inte finns uppvärmningsmöjlighet på skolan. Inga problem för Hattori-san som presenterade ett 10-tal små rätter som alla var rena drömmen! Fint skurna blommor, kaniner, hjärtan och stjärnor av grönsaker och frukt, olika stekta och friterade fisk-, kyckling- och kötträtter, ris och omeletter i olika former, salt, sött och umami. Vi höll på i 4 timmar och fick ihop ett rejält urval av plockmat.

Det är inte ovanligt att den japanska mamman går upp vid 5 på morgonen för att koka ris och göra i ordning familjens bento-boxar. På vissa finare traditionella skolor är det ett krav på att barnen har "acceptabla" bentos med sig och om det slarvas utdelas en varning. Som TUR är går det inte till så på MST men visst vore det kul att överraska barnen med en fantasifull matlåda en dag.

Min bento-box (lådorna var slut så jag fick använda en tallrik). Det fanns så mycket gott att stoppa i att jag knappt kunde välja. Tyvärr fick jag rusa därifrån eftersom vi drog ut på tiden och barnen skulle hämtas, men recepten fick jag med mig hem. Fast jag tycker nog att det var mer av en festmåltid än en tisdags-lunch att stoppa i en låda...