Släkten är värst...

...på att ordna kalas! Moster Mona såg till att samla sina systrar med familjer hemma på Amalieborg förra veckan. Kul att se alla små och stora igen! Mest spännande var att se hur alla nästkusinerna vuxit till sig under det gångna året.

Familjeporträtt. De blir alltid lika lyckade!

Fantastiska svenska sommar!

Det är härligt att vara hemma igen! Allt är så rent och fräscht och till och med luften doftar helt underbart. Barnen var jätteglada och sprang runt som galningar i trädgården och återupptäckte sitt gamla hem igen. De var helt speedade och inte förrän vi tvingat ner dem i sina sängar slocknade de av ren utmattning.

Morfar fick en fin present på födelsedagen! Vi åkte direkt dit från flygplatsen och frossade i smörgåstårta, prinsesstårta och annat gott som inte finns i Kina.

Irma utforskar gräsmattan utan att själv bli grå av smuts. Något som inte är en självklarhet i Peking.

Övernattning i stugan där vi hört ryktas om att kantarellerna redan mognat. Vi hade tyvärr ingen tur med oss och hittade inte en enda guling (trots vana ögon!). Badade sedan i Ringsjön efter en god lunch hos Ove och Ulla.

Premiärdoppet ägde rum i Barsebäckshamn tillsammans med Charlotte, Anja, Lotta och en massa barn. Riktig sommarlovskänsla och vi har fyllt lungorna av havsdoft. Nu när jetlagen har försvunnit ser vi fram emot ytterligare 6 veckors ledighet på hemmaplan.

Farväl Peking

I söndags lämnade vi Marcel och vårt Peking för att flyga hem till Sverige igen. Den 10 timmar långa mardrömsresan ensam med barnen på ett fullt flygplan var jobbig men gick över förväntan. Dock inget jag vill göra om precis...

Tehus

Vi gick på teprovning i ett av Pekings alla tehus igår. En stor byggnad var det, innehållande ett 40-tal butiker som sålde allt man kan tänka sig i teväg. En trevlig försäljare gav oss en lektion om "ceremonin" och vi fick prova på olika sorter. Favoriten blev olong-te och vi inhandlade ett traditionellt set med kannor, koppar, sil och bricka. Det går inte till som när man dricker te i Sverige precis. Kopparna jag släpat med hemmaifrån är ungefär 20 gånger större än vad de ska vara... Här dricks det friskt ur äggkoppar som ideligen fylls på. Ett pysslande och slabbande som faktiskt är rätt trevligt! Jag tycker dock det är lite i varmaste laget för tedrickande just nu men ser fram emot en höst i sörplandets tecken.

Det hälldes hit och dit, från en kanna till en annan, medans hälften kom på brickan.

Te är något kineserna lägger mycket pengar på och en del sorter är svindyra. Så även kannorna i lera som lätt kunde kosta upp mot 10 000 kr. Inte något för en barnfamilj precis...

Friska, dövande vindar

Vi klibbar nästan fast vid varandra i värmen! Marcel impulshandlade därför en golvfläkt till vardagsrummet igår. Tung som bly var den och vi hjälptes åt att släpa in den i hörnet där den skulle stå. Kontakten trycktes i uttaget och ett dån spred sig i lägenheten, ja säkert ända upp till grannarna ovanför oss! Det måste vara någon slags industrifläkt han lyckats få tag på, kanske ämnad för utomhusbruk? Någon mysmaskin är den iallafall inte och med den igång hör man varken tvn eller varandra. Visserligen gav den en svalkande bris i rummet men priset kommer på sikt att bli dövhet. Vi får väl flytta ut den i vår vildvuxna trädgård. Där kan den kanske blåsa rent altanen från damm och smuts?

Mamman demonstrerar!

Så här ilsken har Irma varit sen igår. Då drog jag nämligen igång den stora kampanjen "Våga Vägra Amma". Visst, jag har demonstrerat lite sporadiskt tidigare, men denna gången är det allvar. Lillan verkar inte alls överväldigad utan ligger mest i en hög på golvet och skriker. Hon tycker helt enkelt att hennes mamma förvandlats till en bitch. Vi får se hur det går, blir nog inte så poppis att göra en långflygning på söndag med en unge som först efter en timmes galande däckar av utmattning...

När tålamodet tryter och svetten lackar

Varma, svettiga Peking får oss att se i kors och krisa över bagateller. Tålamodet tryter och barnen blir kinkiga för minsta lilla motstånd. Men inte stannar vi inne i den svala lägenheten för det inte! Nej, vi släpar fortfarande runt på ungarna för att se och uppleva staden vi bor i. Helgens turer blev bara FÖR mycket och när min väska dessutom blev stulen på en restaurang hade vi fått nog. Jag har ända sedan vi kom hit tyckt att Peking känns så tryggt och säkert och har fått känslan av att folket är hederligt och låter andras grejer vara ifred. Naivt? Ja visst! Tjuvar finns självklart överallt, synd bara att de snodde just Irmas blöjväska innehållande min mobiltelefon. Sura och klibbiga av svett återvände vi till hemmet för att en halvtimme senare bevittna värsta ovädret svepa förbi utanför fönstret. Skönt. Nu är luften rensad och man kan med ljusare sinne ge sig ut i vimlet igen.

Kineserna verkar också däckade av hettan. De tar sina tupplurar lite överallt och man får verkligen se upp vart man sätter sina fötter så att man inte trampar på dem där de ligger strödda över gatorna.


Behovet att skapa svalka blev för stort för att kunna motstå solfjäderförsäljarens färgglada vippor.

Så nära filmjölk man kan komma, fast mycket sötare, är dessa burkars innehåll. Väldigt populära och säljs i var och varannan kiosk. Perfekt mellanmål som svalkar strupen!

Fler trötta kineser...

Dubbelt födelsedagsfirande

I går var det Alfreds tur att fylla 1 år. Han kunde dessutom fira att han sedan ett par veckor tillbaka kan gå, något Irma inte ens är i närheten av. Det blev tårta för dem båda och lek i parken tills vi blev bortkörda av bevattningsmannen.

Barnen blev eld och lågor när jag kom hem med en drake för ett par dagar sedan. Det var en lila silkesdrake som såg riktigt hemmagjord ut, med handmålat mönster och träpinnar till stomme. Kvinnan som sålde den var så rar och jag betalade antagligen tre gånger så mycket än vad den egentligen kostade, bara för att jag inte nämndes pruta. Draken togs med till parken för sin premiärflygning igår, men ack vilken besvikelse! Den vägrade lyfta, trots Marcels ivriga kutande fram och tillbaka över gräsmattorna. En drakförsäljare, som lämpligt nog befann sig på plats, tog sig en titt på vår skönhet och konstaterade att den var felkonstruerad. Han såg väl sin chans att sälja en av sina egna till oss, gissar jag... Hur som helst så fungerade den nya "Doremon-draken" och lyfte utan bekymmer från marken. Det hela kändes rätt lyckat tills vi slängde ett getöga bredvid oss. Där på gräset stod ett rutinerat drakflygarpar med sin 2000 meter långa lina och 7 påhängda ljusslingor i olika neonfärger. Vi bevittnade ett imponerande samarbete mellan ägarna och det hela var väldigt effektfullt mot den svarta himlen. Plötsligt kändes det som om vi behöver öva lite mer med vår Doremon innan nästa besök i parken.

Irma 1 år och hennes kompis Mr. Yan

Idag firar minstingen sin första födelsedag (eller är det den andra? Räknar man kanske själva födelsen också?). Strunt samma, hennes födelsedag går iallafall inte att mätas med syskonens. Ta bara det här med presenter tex. I gårkväll undrade Isabella vad vi skulle ge till Irma. Tja, eftersom hon är så liten och ändå inte fattar något tyckte jag vi kunde packa in lite gamla leksaker i fint papper istället. Jättekul, tyckte storasyster och spenderade ett par timmar med att klippa och klistra. Och Irma tyckte det var hur festligt som helst i morse när vi sjöng för henne och hon fick packa upp den gamla hönan, tyg-tomten och mobiltelefonen i plast ur paketen.

Sen var det det där med moppen... Den behövde, som allting annat här i Kina, registreras av myndigheterna och hamna i något onödigt register. När vi köpte den mötte vi av en slump en farbror utanför affären som så vänligt erbjöd sig att hänga med mig till poliskontoret. Mr. Yan, 75 år gammal, kan nämligen tala bra engelska så att man förstår vad han säger. Han sa att han gärna hjälpte mig och vi stämde träff i morse för att tillsammans ge oss iväg till registreringen. "Har du matsäck med?", frågade han mig (klockan var inte ens 9). Ehh, hur länge hade han tänkt att vi skulle vara borta egentligen? Jag trodde det skulle ta ungefär en halvtimme och hade varken tagit med vatten eller blöjor till Irma. Mr Yan envisades med att han skulle cykla och jag köra moppe. Det gick inte snabbt vill jag lova! Efter nästan 1 h i stekande sol var vi framme...för att omedelbart återvända hem i taxi för att hämta mitt pass. Här hemma i lägenheten blev det snabbfika på hans medhavda körsbärstommater och sen tillbaka igen med passet i högsta hugg. Det hela avklarades på 10 min och sen upp på moppe och cykel igen. Svettigt värre, men oj vad trevligt! Vilken rar farbror han visade sig vara, denne Mr. Yan. Vi ska ses snart igen och då har han lova laga middag till oss!

Kan man fira födelsedag på ett bättre ställe än sittandes på ett skrivbord hos polisen? Ja, jag tror faktiskt det, men dagen är inte slut än...