Burfåglar verkar vara en populär hobby bland de kinesiska farbröderna. De samlas i stadens små oaser, umgås (genom att spela spel, gympa eller ta en lur) och vädrar samtidigt sina näpna husdjur. Burarna hängs upp i träden på säkert avstånd från varandra och den skönaste fågelsång sprids bland betonghusen. Fint! Fåglarna har pyttesmå porslinskålar i sina burar, alltid målade med typiska kinesiska motiv.Det mest i ögonfallande är transporten till och från raststället då fågelburarna täcks över med blå tygdukar. Farbröderna svingar sedan burarna fram och tillbaka medan de promenerar gatan fram. Man kan tro att fåglarna blir åksjuka och skakas sönder där inne i mörkret men så är inte fallet. Istället tränas de och mår bra av att få "gunga loss" en stund varje dag.
Jag hade gärna skaffat mig en liten sångare och börjat hänga med gubbarna i parken på förmiddagarna. Kanske bjuda på en bira eller två och låta Irma kräla runt på marken. Frestande tanke men TYVÄRR har jag Hellen här då...
2 kommentarer:
Att dom inte storknar? Tvingas umgås med gamla gubbar! Inget för mesar men företeelsen kanske kommer till Lomma snart?
Kvittkvitt!
Inte bara gamla gubbar "yang niao".
När yeye var liten gick han också omkring med en liten fågel i bur svängande så att fågeln trodde den flög. Sedan kan man också "dou niao" tävla i skönsång-fåglarna alltså; man kan t o m tjäna grova pengar på sin pippi.
Lysande framtidsutsikter för familjen Wong. + att det är en fin gammal pekingtradition.
Skicka en kommentar