BVC

Innan vi lämnade Sverige blev barnen bombaderade med sprutor, så till den grad att Isabella börjar böla bara vi nämner ordet "spruta". Vad vi inte visste då var att Peking är ett mygghål och att här finns risk för japanska sjukan. Den sprids av mygg och nu håller smådjävlarna på att kläckas i dammar och pölar runt vårt hus. Därför blev det en tripp till sjukhuset för vaccination i morse. Sköterskan tyckte det var lika bra att kolla barnens längd- och viktkurvor när vi ändå var där. "Oj, vilka långa barn", sa hon. Att fadern är halvkines trodde hon inte för en sekund på. Kurvorna såg dock lite konstiga ut... De är nog inte gjorda för utländska barn. Isabella och Massimo var långt över normalen, nästan utanför pappret, på höjden men viktmässigt på tok för smala. Irmas vikt var samma som i julas, 10 kg, men eftersom hon fortfarande är en ganska stor bebis struntade de i att pricka in henne på kurvan. Ja, ja, hon ser ju pigg ut så det finns ingen anledning till oro. Hoppas vår bvc-tant hemma håller med...

Besöket tog nästan 3 timmar. Massimo fingrade på ALL sjukhusutrustning han kom över, tömde vattenautomaten, kissade 3 ggr, drog ut alla leksaker i väntrummet och höll låda för de väntande patienterna (alla andra barn hade 2-3 vuxna med sig och satt blixtstilla). Isabella placerade sig hos tjejerna i receptionen och räknade stämplar och lekte kontor med dem. Jag svettades och jagade runt efter en dregglig Irma som ville slicka på ALLT. Tjuten undet själva vaccinationen ska vi inte tala om...Kan denna hetsiga sinnesstämning ha något med de illgula väggarna att göra? Vi som varit på färgkurs (en av de få kurser jag fullföljt, kansk för att den var snabb och varade bara en kväll!) vet att det ska vara lugnande och läkande rosa nyanser på sjukhusväggarna. Var det inte gult som framkallade hunger och hets hos människan? Eller törst, som i Massimos fall? Helt galet iallafall och när jag nu sitter här i hemmets trygga vrå med mitt kaffe och pustar ut känns det bra att kunna skylla på färgvalet.