Koreanska kompisar!

Havsluft, sol och friska vindar... Att semestra i Busan var verkligen vad vi behøvde! Och så RENT allting ær! Efter en vecka i denna 4-miljonersstad kænner vi oss ganska "hemma" i familjen Jensen-Nilssons lægenhet. Jag kan ungefær lika mkt koreanska som kinesiska, ser inte skilnad på folket och hittar fantastisk mat runt varje gathørn. Inte alls dumt! Vi har turistat, shoppat, krængt underbar mat, bestigit både kullar och berg, kastat sand och framfør allt låtit barnen leka ohæmmat. Hærligt!

Koreanerna har dille på solskærmar. De ser ut som svetsare hela høgen, med stora svarta skydd før sina ansikten. Teresia och Tekla demonstrerar hær en lite enklare modell i fræckt, rutigt tyg. Massimo vill JÆTTEGÆRNA ha en och han har tjatat hela veckan vilket har lett till att jag lovat honom en innan vi åker hem. Jag førsøker førhala inkøpet i hopp om att han ska glømma, men grabben ger sig inte.

Guddøttrarna har æntligen presenterats før varandra. Førsta møtet gick bra och de verkar trivas bra ihop. Fast mest har de hængt i vars en sele på sina førældrar och bara gungat med.