Klockan 8 är det läggdags för barnen. Massimo somnar nästan alltid bums efter sagan och då har Isabella "egentid" i deras gemensamma dubbelsäng. Pennor, papper, saxar, klister och andra pysselsaker plockas fram och sen håller hon sig sysselsatt fram till 10-tiden. Jag brukar inte bry mig om vad hon gör (så länge det är tyst) och har eg ingen aning om vad som försegår i sovrummet. Inte förrän igår, då jag frågade om jag fick titta vad hon ritade. Ritade? Hon SKREV! Och inte med vanliga bokstäver utan med tecken. Hon försökte lära mig och vi lekte skola där jag agerade hopplös elev. "Titta här mamma, det är inte alls svårt". Isabella plockade fram en tjock bibba med texter hon skrivit på kinesiska. Hon förklarade att de är dikter och varje eftermiddag när småttingarna på dagis sover lunch så lär sig de stora barnen en ny text.
Vad var nu detta... tror det var en dikt om en groda, eller en fågel? Jag får fråga Isabella.
Dagens dikt handlade om våren. Jag fick höra den om och om igen och till slut ville min lilla fröken att jag skulle ringa in de tecken jag inte kunde med en tjock penna. Genast blev hela pappret rosafärgat... Jag tar det som en hint till att försöka bättra på min närvaro under de nattliga lektionerna!
4 kommentarer:
Lilla Isabella! Vad stolt jag blir! Du är ju jätteduktig på att skriva kinesiska tecken! Kan man få gå en lektion i kinesiska till sommaren? Du kanske kunde ha "Kina-sommarskola" i lekstugan?
Kram Anja
Nämen åh, jag blir alldeles rörd, känner jag. Nästan lite tårögd. Det är ju helt fantastiskt! Vad duktig hon är. Helt otroligt duktig och så roligt! Tänk vilken gåva denna tid är för era barn.
Sofia L
Jag är också jätteimponerad Isabella, Vad du kan! Måste visa Olle och Petter ikväll!
Det är ju helt otroligt!Jag tycker att det är svårt nog med svenska tecken. Tycker också att det är härligt att se den där viljan att lära sig nya saker alldles utan att någon pushar en. Känner ju själv vilket motstånd man ibland har när det gäller det. Trots att vi alla strävar efter att bli äldre och klokare borde vi försöka hålla kvar de där egenskaperna som vi hade då...
Skicka en kommentar