När vi lämnade huset i morse för att gå till dagis var det fortfarande helt mörkt ute. Snön var inte längre vit (eller ljusgrå som den varit de sista veckorna) utan riktigt, riktigt skitig. Det såg nästan ut som om en sandstorm dragit förbi, eller som om någon sprejat hela staden med askfäg. Luften stank av kol och andra föroreningar. Dagar som denna längtar jag hem till Sverige igen. Denna vintern har luften varit tio gånger värre än i fjol och ibland vill man nästan inte andas när man går ut. Det är främst på nätterna de släpper ut sina föroreningar så på morgnarna är det värst. Ytterkläderna luktar illa och ibland när jag vaknar på natten så känner jag hur doften kryper in i huset. Då får jag nästan panik... Det finns en web-sida där man kan kolla luftkvaliténs dagsläge. Mätningarna visar nästan alltid på hög halt farliga ämnen och det som säger "ok" här är det varningstecken på i andra länder.
Nu är det slutrullat i snön för barnens del. Speciellt för Massimo som alltid går med fingrarna i munnen och slickar på ALLT. Jag hoppas att snön snart försvinner så vi blir av med detta jättelika askfat utanför dörren.
3 kommentarer:
Äckligt, jag hade också fått panik!
PS Petters tröjor passade perfekt, jättefina!
Kram Anna
Bra! Marcel sa att han blivit lite rundare om kinderna sedan sist. Skönt! Nu kan han snart ha Olles storlek, eller?
Håll andan när ni kan, Josse Bosse!
/Tesse Besse
Skicka en kommentar