Stupaskogen

På vägen ner från Tanzhetemplet stannade vi till för att ta en titt på Stupaskogen. Det är en stor samling tegelstupor som poppar upp som svampar mitt bland träden. Alla ser olika ut och restes till minne av munkar som på något vis utmärkt sig från 1100-talet och framåt. Jättevackra! Det var bara vi där och i den fina kvällssolen blev platsen magisk.

Barnen ville inte alls hoppa ur bilen för att titta på gamla stenstolpar. Men så fort vi kommit innanför den gamla porten vaknade de till liv och började leka som aldrig förr. För våra "stadsungar" är skogen exotisk och inget som besöks speciellt ofta i Peking (kanske för att den inte finns så nära till hands). Tror de hade glömt hur kul man kan ha med pinnar, löv och annat spännande. På tunnelbanan hem en stund senare kändes det bra att ha varit ute i naturen en hel dag och att ha fått andats in relativt frisk luft. Det är då man märker hur mycket man saknar Sverige och tillgängligheten till all den fina natur vi har där. Då får iallafall jag hemlängtan!