Så blev paret Holtzherr då äntligen vigda på sagolikt vackra ön Mainau i Bodensjön. Fyra sköna BARNLEDIGA dygn blev det för oss föräldrar och hör och häpnad skrek sur-Irma nästan inte en enda gång under dessa dagarna. Vi fattar ingenting! Hon som gnäller mest hela tiden... Antingen ljuger mormor och morfar (vilket jag verkligen hoppas att de inte gör) eller har de fått nedsatt hörsel den senaste tiden. Tog nämligen inte många minuter sedan vi sågs igen på söndagen förrän pipandet åter började. Tänk att man kan misslyckas så med tredje barnet!
Vi bodde i staden Konstans på gränsen mellan Tyskland och Schweitz. En charmig gammal stad med mysig hamn, trånga gågator, fulla uteserveringar och vackert väder. Trevligt sällskapande med de andra lånväga bröllopsgästerna gjorde att semestern gick alldeles för fort. Att komma tillbaka till verkligheten innebar dock en god sak: vi räddades båda från att få skrumplever. Ryssarna, dvs Nataschas släktingar, visade sig vara ena baddare på att dricka vodka och vår bordsherre höll på att sänka 10 man med sitt skålande under festmåltiden. Hu! Tyskarna var inte sämre de utan hängde glatt på sina nyvunna vänners traditioner. (Tur man är gift med en halv-kines och inte en ryss!)
Vi bodde i staden Konstans på gränsen mellan Tyskland och Schweitz. En charmig gammal stad med mysig hamn, trånga gågator, fulla uteserveringar och vackert väder. Trevligt sällskapande med de andra lånväga bröllopsgästerna gjorde att semestern gick alldeles för fort. Att komma tillbaka till verkligheten innebar dock en god sak: vi räddades båda från att få skrumplever. Ryssarna, dvs Nataschas släktingar, visade sig vara ena baddare på att dricka vodka och vår bordsherre höll på att sänka 10 man med sitt skålande under festmåltiden. Hu! Tyskarna var inte sämre de utan hängde glatt på sina nyvunna vänners traditioner. (Tur man är gift med en halv-kines och inte en ryss!) 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar